I förmiddags stegade jag in på Nordea. Det blev så småningom min tur. Jag la fram lappen där det stod att jag skulle sätta in 48 000 på Henriks konto. Jag tog pengarna ur min rosa plånbok och la dem på disken framför den manlige bankiren.
-Varifrån har han fått så mycket pengar kontant?
-Han?
-Ja, Henrik.Har han sålt en bil eller något?
- Det är jag som ska sätta in pengarna till honom...
-Ja, varifrån har ni fått så mycket pengar?
- Men det är alltså jag som sätter in dem till honom för att jag vill det.
- Var kommer pengarna ifrån? Varför har du så mycket i kontanter?
- Vadå, jag kan väl ha samlat hemma ett bra tag eller vad som. Du har väl inte med det att göra.
- Men det är så mycket kontanter...
-Ja, det är det. Och ja, vi har sålt en bil. Men det borde jag inte behöva säga...
11 kommentarer:
Nyfiken i en strut!
Vilken idiot så nyfiken får man bara inte vara.
-Agneta
Du skulle tatt pengarna och gått.
Så ni fick sålt bilen till slut...
Tja, dom har skyldighet att anmäla misstänkt ekonomisk brottslighet och pengartvätt. Jag blir inte störd av det (eftersom jag sällan sätter in så mycket pengar :)
(Fast en gång fick min mor liknande summa direkt i handen av lantbrevbäraren, när hon var barnvakt hos oss!! Försäkringspengar för en krockad bil, inte ens min mors pengar... Så var det på landet för några år sedan)
HAHAHA inegn skulle väl någonsin tro att Jill tvättar pengar. Hon utstrålar ärlighet och godhet och snällhet.
Han var säkert bara apnyfiken på stans kändis. /M
Du såg väl kriminell ut. ;-)
Jo, det är så, de måste fråga av precis den anledningen som Hannele skriver. Jag har också fått den frågan (arv) och kände mig rätt ifrågasatt...
Vilken nyfiken en. Otrevligt.
Du skulle ha sagt att du horat ihop pengarna. Roligt att se vad han sagt då. /Robert
Vilken oproffsig approach... Jag kan LOVA att han inte hade sagt samma sak om du hade varit en man. Men jag är inte bitter! :-)
Skicka en kommentar