Äntligen tillbaka

Imorgon är det match. Och jag sitter på bänken. Hör ni. Jag sitter på bänken. Inte på läktaren. Jag är tillbaka. Kanske lite rostig. Men likväl spelduglig. Må fotbollsguden vare med mig imorgon. Må baksidan hålla. Må vi slå Malmö.

Blääää

Idag har inte varit någon bra svenskdag. Alls inte.

Det är mycket OS

Igår var det först stor glädje över tennisen och sen ledsamhet över fotbollen. Imorse var det mest tungt med simning och brottning som gick åt pipan. Stackars Therese Alshammar med sprucken baddräkt.

Nu är det rodd på gång. Kom igen Lassi!

Vad blir det till middag ikväll?

Tänk vad skönt det hade varit att ha en egen kock. Som lagade varierad och bra mat. Som hade den färdig till man kom hem från jobb, träning och annat i livet.

Det gör ont nu

Igår var det alltså match. Den andra på fyra månader. Dessutom efter en veckas håtrdkörning. Kroppen är trött in i märgen och värst av allt är så klart benen. Tack och lov verkar det som att jag bara var just trött i höger baksida i onsdags. För av den kände jag inget igår. Dessutom kände jag mig matt i första halvlek. Hade ätit bra under dagen och druckit massvis, vilket är min nya melodi, men var alldeles tom ändå. Fick en banan i halvlek och sen kändes det bättre.

Matchen vann vi med 4-1. Borde gjort fler mål men jag tycker att vi spelar för mycket en och en. Även om man på den nivån klarar att dra en motståndare eller två så är det inte så ofta vi klarar att gå hela vägen utan det blir bara en massa försök till det. Önskar så att vi i dem här lägena när vi leder klart tog chansen och övade ett bra grundspel i vilket vi låter bollen göra jobbet.

I eftermiddag ska jag sluta tidigare så att jag hinenr hem till matchen. Ni vet vad jag tror om matchresultatet. Men ni vet också vad jag hoppas.

Ara Abrahamian och den mindre skinande medaljen

Jag såg inte matchen och är dessutom ingen brottningsexpert. Men experterna verkar ju hålla med Ara Abrahamian om att det var skandal. Med tanke på det kan jag bara säga att jag tycker att han gjorde helt rätt när han först brottades om bronset, vann det lätt, och sedan demonstrerade vid prisutdelningen genom att gå därifrån efter att ha lagt ifrån sig medaljen.

Känning i baksidan

Äri högerbenet som det drar lite. Fick ju en muskelbristning i den mot Falkenberg i april och det var i samband med domen på 6-8 veckor då som jag fick domen för gamla skadan i vänsterbenet. Den som fortsatt besvära mig. Högerbenet har däremot känts bra. Får se imorgon på uppvärmningen om det är något eller om jag kan spela. Känner jag det som nu så måste jag vara duktig och hålla. Inte chansa.

OS kring fikabordet

Runt vårt fikabord finns tittarna som slukar, den som läser på och vill kunna, de som charmigt hänger med lite och de som inte bryr sig alls.

Ni vet vem jag är.

Tuffast av alla

Det är gymnasterna. Fy tusan säger jag bara för att göra vad dem gör. Det måste göra så vansinnigt ont. Och så oerhört vackert det är att titta på. Det är nästan så att jag sitter med öppen mun och bara stirrar.

Match i repris

Åkte direkt från jobbet och köpte marktäckningsdukar. Förr i tiden la man sina pengar på kläder och skor men det är nya tider nu. Sen kom jag hem och pysslade lite i trädgården innan jag gick in och satte mig i soffan framför Sveige- Kanada. Vill ju se dem spela också så att man ser hur olika spelare presterar. Men spännande är det inte här där jag sitter.

Vi kommer inte längre än till Tyskland

Glädjande med vinst över kanada. Men ändå inte. För nu väntar Tyskland. Fast i och med att Norge ballade ur mot Japan så hade förlust eller oavgjort mot lönnlöven inte hjälpt så mycket. Då hade USA stått för motståndet i kvarten.

Nu blir det Deutschland och det blir Mission Imposible.

Plocka körsbär i min trädgård

Ifjol planterade vi tre fruktträd. Det är äpple, plommon och körsbär. Tyvärr bär inget av träden frukt i år verkar det som, vilket jag inte heller väntat. Hur som så ser jag fram emot somrar med egen frukt. Än så länge får jag gå till fruktbutiken på hörnan här och köpa 16 körsbär för 23 kronor. Skapligt styckpris de tar med andra ord.

När jag var sjuk kom dock svärmor förbi med en stor låda från deras trädgård och jag ska se om inte Henrik har möjlighet att tigga till sig några när han är hemma nästa gång.

Rapport från hemmamannen

Henrik är ledig i två månader från sitt Halmstadjobb. Därmed ser jag honom som hemmaman. Nej då, han ska jobba på landet och jag kommer nog snarare se mindre än vanligt av honom här hemma. Skördetid är en väldigt jobbig period för honom. Men idag kunde han unna sig en ledig dag och det unnar jag honom av hela mitt hjärta. Så just nu ligger han där hemma i soffan och ser på OS. Har det gott. Snart kommer han gå ut i trädgården för att göra i ordning i min hörna med trädgårdsland, minifontän och med belysning. Det är hans idé av ledighet.

Phelps galna glädje

Andra guldet satt hårt inne för Michale Phelps. Men med a little help from his friends så kom det. För honom måste det ha varit extra hemskt spännande att stå där och se kampen om milimetrar som det handlade om mellan USA och Frankrike. Det hade varit lite trist om rekordjakten tagit slut redan idag.

Hur som så jillar jag bilderna på Phelps när det står klart att USA vann. Hans kropp som liksom har sitt eget språk och varje ven verkar vara på väg att ploppa sönder och så hans galna skrik.

Trötta ben gick tidigt

Valde att hoppa av träningen lite tidigare. Kände mig trött i benen, framför allt i skadebenet och dessutom kände jag lite lite hur det började dra. Är inte så konstigt med tanke på att jag kört hårt i helgen. Det svåra när man ska komma tillbaka är att hitta balansen mellan att träna hårt för att komma iform och inte träna för mycket så att kroppen inte hänger med.

Halmstad leder med två mot noll i halvlek och det är vi glada för här hemma.
Toppen är vårat HBK...

Missar Örjans för egen träning

Ikväll är det Halmstad- Helsingborg. En match jag mer än gärna hade sett på plats på kära gamla Örjans Vall. Men jag har egen träning så det faller bort. Är alltid lite retligt när man missar någon idrott man vill se, live eller på tv, för att man sjölv har träning eller match. På det sättet är det bättre med egenträning. Springa kan man göra när det passar. Dock är jag väldigt glad över att kunna spela fotboll igen så min klagan är inte stor denna gång.

Ja, jag inser att jag är en idrottsnörd...

Jag hoppas att HBK kan lyckas resa sig idag och ta tre poäng. Fast samtidigt vill jag att Helsingborg hänger på i toppen. Om jag hade varit Janne Andersson hade jag bänkat Andreas Johansson. Han slår bort så många bollar från sin mittplats och sist när han var mittback- ja, då vet vi alla hur det gick. Sen spelar det ingen roll att han är vansinnigt trevlig. Jag hade kört utan honom och givit Sebastian Johansson en riktig chans.

Är sommaren slut?

Idag känns det lite som att sommaren är slut. Alla utom två är tillbaka på kontoret och morgontemperaturen är mer höst än sommar. Men visst blir det några heta dagar till? Några fler underbara kvällar att sitta ute i?

Hög puls halva dagen

Det här med OS är bar för konditionen. Först stod vi och skrek och hoppade när Emma Johansson spurtade sig till en medalj. Efter att vi sedan glatt oss åt silvret och försökt svälja känslan av fan att det inte blev guld så slängde vi oss ut och sprang i vad vi ansåg var en programlucka.

Men förutom löpning och lite tvättstugebestyr så har det inte varit annat än OS idag.

Det är ju inte klokt att man jobbar imorgon när det pågår en sådan här fest.

Krig på andra kanalen

Mitt i allt OS byter vi kanal här hemma ibland. Tar del av nyheterna. Det pågår ett krig i Europa. Georgien är drabbat av Rysslands makt. Men har vi tid med det i all idrottsglädje? Aftonbladet läses och det blir en snabbläsning av nyheterna och tiden läggs på det rosa bladet.

Jag tänker på något som Peter Kadhammar skrev i sin otroligt läsvärda Vad gjorde du under kriget, som jag nu rekommenderat fyra gånger. Han skriver om hur han går ut i sin trädgård för att han hör sin son gråta. Han finner sonen som lekt och gjort sig lite illa. På radion rapporteras det om bombattentatet i London och hans fru sitter vid trädgårdsbordet och läser om detsamma. Han tar upp händelsen för att sätta ord på det kan hända något som berör alla men medan livet fortsätter som vanligt för det flesta så har en del människors liv förändrats för alltid. Han gör funderingen utifrån att han som nyhetsreporter som sett och varit ute i många av världens krig ofta får frågan "Hur har du förändrats med allt du varit med om?" och att han själv kan konstatera att han förändrats, men kanske ändå inte så mycket för vardagen tränger sen bort det. Och att han förstår varför vi som inte drabbas kanske inte engagerar oss och tar det ansvar som alla vi människor har.

" Jag reser mig och går ut i trädgården igen. Radion pratar om London. Jag hör rösterna men inte vad de säger. Min yngste son står på gräsmattan och sjunger."Ur Peter Kadhammars Vad gjorde du under kriget

Upp med tupp

Någong simning i natt blev det inte men nu har vi kravlat oss upp. En ny härlig OS-dag väntar. Ute öser regnet ner. Varmt kaffe på bordet. Henriks och mina ben huller om buller under filten. En söndags otta att minnas.

Rekordjakt eller sömn?

Frågan är om man ska gå upp klockan fyra i natt för att se del 1 av den stora rekordjakten. Michael Phelps simmar första finalen då och det är alltid roligast att se saker när det sker. Hmm. 400 meter medley är det han ska börja med att klara av. Jag vill... men frågan är om jag vill när klockan ringer i natt.