Today is the day

Idag avgörs det. Avspark 15.30. Det handlar bara om det idag. Håll alla tummar för Böljan.

Mamma- jag är så tacksam

För att du är en stark självständig kvinna som alltid visat att kvinnor är lika värda som män. Att vi kan lika mycket och att vår vilja är värd lika mycket.

Pappa jag är så tacksam för att du är jämställd och alltid visat att det mamma står för är rätt. Att du alltid stått för samma saker.

Tack mina älskade föräldrar för att ni låter mig och mina två systrar känna att vi är värda allt.

Det här inlägget föranleddes av en diskussion kring fikabordet som fick mig att vilja gråta och dunka huvudet i väggen.

All work, work

Igår var en lång arbetsdag. Dock inte framför dator en enda stund, då det var annat som kallade. Är skönt att komma bort från skärmen ibland. Ägna sig åt människor. Det behövs.

Igår kväll var det sen träning. Sista träningen innan lördagens drabbning. Såg bra ut med mycket pigga ben på alla. Vi ska ta det här.

Ikväll blir det mys med familjen. Till och med Henrik tror sig hinna ta lite helg.

Försakar för Far

Igår la vi in firande av pappa mitt i allt firande i familjen där alla fyller år på hösten. Anledningen till att vi uppvaktade pappa som fyller år först den 11 oktober var att vi ville att han ska kunna gotta sig åt sin present. Vi gav honom nämligen en biljett till Sverige-Portugal.

Pappa är uppe i Stockholm då för att hjälpa Jennifer med Märta eftersom Rikard är på jobb i Sydafrika då. Tanken var att pappa skulle ha Märta då Jennifer som vanligt bevakar landslaget. Nu kommer Henrik och jag upp till Stockholm. Henrik sällskapar med pappa till Råsunda och jag är hemma med lillan och skriker mig hes framför tv:n. Att jag fick försaka togs beslut utifrån att jag fått gå på fler toppmatcher genom åren.



Hur som, pappa blev såklart jätteglad och jag ser fram emot matchdag.

Annars hade vi en fin kväll med familjen. Älskade Märta bjöd på skratt och pussar.
Jennifer hade med sig fina presenter från Kina. Får visa vid senare tillfälle. Fick en cool extraväska för lösa papper med mer, en söt maskot från OS och ett fin-fint rosa OS-paraply. Roligt med minnen från mästerskap.

Dags för nya skor

Någon jag känner köpte nya skor i veckan. Nya träningsskor.
De gamla var från 1975. Ja, ni läste rätt.

Efter 33 år hade de tjänat ut sin rätt. Skulle vara roligt att jämförde nya och gamla skorna med varandra när det gäller uppbyggnad, svikt, stabilitet och så vidare.

Medresenärer

Igår på väg till jobbet satt tre unga tjejer mitt emot mig. Det var stora blingiga "guldsmycken", falska märkesväskor, mycket smink och resonemang som fick gudarna att gråta. Efter några minuter inser jag att tjejerna, vars konversationer förs så högt att jag omöjligt kan undvika att följa med i dem, läser till lärare. Eller ja, de går programmet. Sen handlar det om hur man kan undvika lektioner, vilka böcker man verkligen måste läsa och vilka man kan skippa, hur killarna i klassen ser ut, hur jobbigt det är med föreläsningar och hur jobbigt det är att behöva plugga hemma när det går bra saker på tv. Det bästa är att alla tre har tagit upp en bok, Lärare av imorgon, som jag hör ska vara färdigläst denna dag och som de var och en precis börjat på. De sitter där med den och ska läsa på tåget men ägnar sig bara åt att prata med varandra. De pratar om hur jobbigt det är att vara student pengamässigt och jag sitter där och undrar när dessa lärare av imorgon ska börja prata om sina studier, när de ska börja ägna sig åt sina studier.

Jag sitter där och tänker att det inte finns någon morgondag.

Gräsklippning och manikyr

Ikväll är jag home alone som vanligt på tisdagar och som vanligt den sista tiden. Bonden har mycket just nu och annars är det ju sedvanlig träning för Henrik på tisdagar.

Kvällen bjuder först och främst gräsklippning. Sen tänkte jag mig orka en manikyr.
Eller så bara klipper jag ner naglarna. Sen vi blev med hus känns det som att fina naglar är ett minne blott.

Imorgon kväll är det träning och sedan födelsedagsfirande hos mor och far. Jennifer och Märta har då kommit och vi ska fira mig, mamma och Jennifer. Jag förväntar mig gåvor från det stora landet i öst. Spännande. Och så förväntar jag mig massa av härligt gos med Märtis.

Att det var derby spelade ingen roll

Det lustiga med gårdagens serie är att så många pratar om hur härligt det var med vinst i derbyt. Vinklingen i tidningen är den också. Jag sa efteråt i omklädningsrummet att det hade inte spelat någon roll om det var Haparanda vi mött. Det viktiga var segern. Utgångsläget inför den avgörande matchen på lördag var det viktiga.

Med tanke på att vi bara tog två poäng på hela våren är det otroligt att vi eventuellt klarar oss kvar. Det är en upphämtning utan dess like.

Igår kväll när jag skulle sova hade jag riktigt ont i benet. Är baksidan som spökar. Det är gamla skadan som sitter där och gör att jag ilningar i hela benet och det är som att det är tryck på någon nerv. Framför allt när jag ligger ner är det svårt att hitta ett skönt, det vill säga uthärdligt, läge. Men efter matcher som igår är det värt det. Många gånger om.

På lördag ska vi vinna för att det är enklast så. Och då innebär det dessutom att Veberöds uteslutning inte spelar någon roll.

En kanske orättvis rättvis seger

Vi vann igår. 3-2. Mot ett efter en trevande inledning vanvettigt kämpande FFF. Spelarna i gult var arga och besvikna efteråt. Det var tårar. Så allt jävla snack om läggmatch kan folk skippa. Det var inte i närheten av en läggmatch.

Vi vann för att vi kämpade, krigade och slet. Och för att vi för en gångs skull hade flyt. I vanliga fall har gör vi ett mål på tio chanser. I går gjorde vi tre mål på kanske sex-sju chanser. Det ska tilläggas att FFF inte skapade så mycket heller. Och vi slog ifrån oss bra. Så segern var inte så orättvis.

För den eller de som tror att FFF la sig kan jag berätta om en episod när det är en minut kvar, av tillägg och allt. Beata får kramp och jag försöker hjälpa henne. Det vill säga två av oss är inte med i spelet. FFF har bollen först men vi lyckas ta den och då skriker jag att "skjut ut bollen". Flera FFF-spelare upplever att jag skriker på dem och de vänder sig om och skriker på mig "vi ska väl inte skjuta ut den för kramp", fast kanske i lite argare ordalag. Jag kontrar då med att tala om att jag faktiskt skrek till mina egna spelare att göra det, att självklart behöver de inte skjuta ut den. Likväl får jag blängande tillbaka. Eftersom de desperat ville ha till en kvittering.

Jag är förvånad att FFF inte vinner serien. De är oerhört starka, sätter en enorm press på bollhållare hela tiden och har flera riktigt bra anfallare. Och så har man Annelie Bengtsson. Hon är över-jävla-allt. I tidningen i dag, där en med genuint intresse för damfotboll men som allt för sällan kommer ut på jobben, tyckte reportern att en spelare i vårt lag var matchens bästa. Och hon, Bea, var jättebra. Men inte i närheten av Annelie Bengtsson i FFF. Det var det ingen som var. Hon bär sitt lag på så många sätt.
När jag tänker på Annelie och hennes tvillingsyter Jennie tycker jag det är synd att FFF inte går upp. Tvillingarna förblir nämligen sin klubb trogna och det är fint, men det är riktigt synd att de två aldrig spelat högre upp.

Nu har vi läge inför lördag. Vi kommer göra allt för att vinna. Det finns inget annat.

Taggtråd och rått kött

När jag var en mycket ung fotbollsspelare fick jag rådet av damlagets tränare att äta taggtråd och rått kött innan match. Nu är han åter damlagets tränare efter många år med ungdomslag. Och jag spelar med hans dotter. Och inför kvällen gör jag som han sa.

Laddar inför kvällen

I kväll är det derbydrabbning på Falkenbergs IP. För oss gäller det allt. För FFF gäller det inget. Men jag är helt övertygad om att FFF kommer att bjuda upp till stenhård kamp och göra allt för att vinna. Känner ju spelarna och vet vilka vinnarpersonligheter det är.

Men vi har visat i höst att vi kan slå alla. Vi är ett bra lag. Ikväll ska vi fortsätta visa det.

En riktig supporter

Naturligtvis satt jag kvar. Men det är så. En riktig supporter möter stannar med sitt lag till slutet.

4-1 och nu går jag

Att vara Lazioanhängare känns lite jobbigt just nu. Så jag går och duschar. Räcker att höra sista 15.

4-1 och nu går jag

Att vara Lazioanhängare känns lite jobbigt just nu. Så jag går och duschar. Räcker att höra sista 15.

Mor lilla Mor

Igår fyllde mamma som sagt år och på kvällen var det minikalas. Ojämn födelsedag till ära. Pappa, syster Johanna och Patrik samt Henrik och jag lurade henne lite. Av oss fick hon en kamera. Att ge någon mer än väntat är alltid roligt. Hela kvällen gick hon sen glatt runt och upprepade "jag som bara fyller 61" och "jag har en ny kamera".

Till middag åt vi en smarrigt god köttgryta som jubilaren tillika vegeterianen kokat ihop.

Mammas dag

Lördag med laget

Min käre bonde gav mig permession igår för att jag skulle kunna ha en dag med laget. Det började med träning. Rolig och skönt för min baksida kändes inget av. Sen blev det lunch på Stantons. Lasagne, sallader och pizzor stod om vartannat. Bilfärd till Derome följde på detta. Annie underhöll i vår bil och roade framför allt med en berättelse om en stockholmare. Väl på Dersbovallen blev det en spännande match.


Joffe och Marie behöver krafter inför matchen.


Sara på väg.

Derome var klart bäst i hela första halvlek och lät inteHelsingborg få igång sitt spel. Men i andra backade Derome ner si sådär 30- 40 meter och då kom Helsingborg igång. Reduceringen kom tidigt i andra och för oss som i slutändan "tjänade" på att Derome vann så blev det spänning fram till slutsignalen.


Annie, Joffe och Hanna biter på naglarna.


Marie och jag.

Resultatet innebär att vi nu har minus elva i målskillnad medan Helsingborg har minus tolv, vi har fyra plusmål efter det. Poängen är lika. Vi har en match mer kvar, möter FFF på måndag. Sen nästa lördag nere på Harlyckan i Helsingborg ska det avgöras, då möts vi och Helsingborg.


Gänget som spionerade på motståndarna bestod av Hanna, Joffe, Marie, Emelie, Sara, Annie och jag.