I helgen spanar jag vårtecken

Här i södern klarade vi oss från senaste snöstormen som drog in över vårt land.

I helgen tänker jag mig promenader och jakt på vårtecken. Dock är här bitande

kallt fortfarande så jag kan gå lottlös. Men hoppet lever.

Välsignad varde jag

Efter min långa frånvaro slänger jag in lite glada nyheter här i bloggen.
Det bor en baby i min mage. Vi är överlyckliga. Men också respektfullt oroliga.
Så oavsett om ni tror på Gud eller naturen- be för att den högre makten är med oss.

Halvvägs och lite till är allt jättebra med mig och jag känner rörelse inifrån.
Men första 17 spydde jag dygnet runt.
Ni ska få en del anekdoter från den tiden för det bästa är nog att försöka skratta åt eländet...

Fina glimtar mellan en alltför tillrättalagd yta

Redan innan jag gick tilld en lokala bokhandeln och för delar av min opersonliga presentkorts-julklapp från jobbet, köpte boken ovan så visste jag hur min recenssion skulle lyda.

Och så blir det. Jag fick precis vad jag väntade mig.

Det finns stycken och hela kapitel som är jättefina och som berör, som lockar till skratt.

När Alex beskriver Amanda som en blanding mellan djup och yta, så känner jag igen mig. Just så upplever jag mig ibland. Pendlande mellan ytligheter och innerligheter.

Hur som, mestadels känns boken tillrättalagd. Som en pr-kupp. Som en del av makarna Schulmans intensiva kampanj för att framstå som världens mest lyckade par. Inga är så kära

som dem. Med tanke på hur kort tid de har varit tillsammans känns den också naiv. Lika naiv som när Amanda i en intervju med Mama uttryckte att deras dotter var ett riktigt kärleksbarn och hon trodde mer på det än på barn som föddes där föräldrarna varit tillsammans länge och planerat att skaffa barn...

Med tanke på försäljningssiffrorna kan jag dock inte säga annat än att Alex lyckats med sin bok.

Dock väljer jag tio gånger av tio hans "Skynda att älska" som handlar om relationen med bortgångne fadern. Den var underbar.

Idag tar vi nya tag

Har varit mycket ett tag på jobbet för att uttrycka det milt.

Och det har inte lättat.

Likväl försöker jag blåsa lite liv i bloggen nu.

Idag väntar en dag på Rådhuset, ungdomsstället som jag basar över.

Det pågår renovering för fullt och på något sätt ska vi få den klar till

på måndag då vi nyöppnar i och med sportlovet.

Privat blir det en löprunda när jag kommer hem och sen lite hederligt soffmys.

Gläds väldigt varje eftermiddag som blir allt ljusare.

Det har vänt, vi är på väg nerför i vårt mörka nord.