Lat dag

Idag gör vi lite lagom mycket här hemma. Började med att gosa in oss i soffan och se Eldsdansen, i serien om polis Irene Huss. Vet inte om ni sett filmerna med Irene och company, utspelar sig i Göteborg och är som en liten söt kusin från landet till Beck-filmerna.

Sen läste jag i Kungamordet medan Henrik tittade på Formel 1-kval. Sen jobbade vi ihop i trädgården och nu ser vi på Göteborg- Malmö.

Vad skönt det är med sådana här dagar igår. Känner också att jag går och ler medan jag tänker på vinsten igår. Tjejerna har kämpat på i all motgång oxh så igår äntligen blev det stolpe in och utdelning.

Så kom regnet

Och det var gott.

Tre poäng gånger två

Vilken läktarseger. Marie och jag "hejade fram" tjejerna till årets första seger. En underbar och välbehövlig såpdan. Tjejerna slet som djur. 2-0 slutade dramat.

Henrik vann också med sitt Vessige. De vann med klara 4-0.

Så det var en bra fotbollsfredag i familjen.

Nu ska jag heja på mina tjejer

Nu vänder serien och det är höstpremiär. Jag står vid sidan om. I alla fall i två veckor till. Får använda rösten allena för att dra mitt strå till stacken.

Ikväll är det Norvalla som ska besegras. Missar därmed Henriks match. Vessige möter Böljan.

Jag tror på mamman

Arboga rättegången är i full gång och jag tror på mammans utpekande av tyskan.
Jag vet ur det är att ha en dimmig bild i huvuudet av någon. Hur man försöker utveckla den samtidigt som rädsla, ilska och sorg fyller en kropp.Man försöker för att man själv vill och för att alla andra vill. Bilden förändras därmed och man kommer med nya idéer om hur man tror personen såg ut. Men sen när man kommer och får se personen i verkligheten så kommer allt tillbaka som en bomb inuti i en och dessutonm skriker hela kroppen ut att det är så. Kroppen minns och hjärnan kommer ikapp.

Jag ör också övertugad om att Emma Jangestig aldrig skulle vilja sätta dit tyskan om det inte var så. Hon vill att den skyldiga buras in så att hon kan känna sig trygg och få någon slags "hämd".

Tråkigt

Att ligga inne och vara sjuk när det är hundra grader varmt ute är tråkigt. Det är varmt här inne med men bara kvavt och jag får ingen färg. Det händer inget. Är för trött för att läsa riktgia böcker. Jag skulle vilja ha IKEAs nya katalog. Det hade jag klarat av- att ligga och titta i den och drömma om inredning.

Mått på dålighet

För att beskriva hur dålig jag var i måndags kan jag å ena sidan hänvisa till femtiotalet kräkningar. Å andra sidan kan jag hänvisa till att efter jag med droppställning och allt stapplat iväg till toaletten och lämnat urinprov kommer jag tillbaka till rummet. Henrik tittar på mig. Jag märker att min ljuvliga långkjol med jordgubbar på, ärvt av min moster, fastnat med nederdelen upptill i resåren. Med andra ord. Jag visar baken. När jag bara trött sätter mig på bristen tittar Henrik uppmanande på mig och först då orkar jag ta in att det är läge att dra ner kjolen.

Så mycket glädje

Häromdagen skrev jag om mina vänner som fått en liten dotter. Dagen efter fick jag ett sms av en vän som fått sitt andra barn, en liten son. Idag fick jag ett mail där någon jag tycker mycket om berättade att hon och någon annan som jag också tycker jättemycket om ska få ett barn till.

De här små meddelandena om stor glädje kommer till en och gör att nyhetssändningar och tidninagr rapporterande om allt eländigt liksom bleknar.

Jag tänker på glädjen med Märta, vad den görför hela vår familj, och så tänker jag på dessa människor som precis fått sådan glädje eller fått reda på att den är på väg. Då blir jag så glad. Och tacksam.

Tid att tänka

När man är sjuk så här som jag är idag. Då har man mycket tid att tänka.
Och precis som alltid sen Mommo dog så går en stor del av min "tid att tänka"-tid åt till att tänka på henne. Jag tänker på alla fina minnen vi har, spelar upp dem inom mig och ler, skrattar. Tänker på berättelser ur hennes liv, vem hon var. Hur jag önskar att jag lyssnat ännu bättre på allt hon sa. Antecknat rent av. Jag tänker på hennes sista tid i livet. Hur svår den blev. Jag grubblar på varför Gud lät det bli så. Det får in mig i hela trosfrågan. Om Gud och människan. Fria viljan, moral och etik. Tillit och förtröstan. Livet här på jorden. Hur vi dör. Smärta och rädsla. Maktlöshet som anhörig. Jag går igenom dagarna som blev till veckor när vi gick igenom hennes lägenhet. Alla hennes saker. Det omänskliga att behöva slänga en hel del. Det omänskliga i att behöva packa ner en älskad människas liv.

Jag tänker på hur mycket jag börjat sakna henne nu när det gått tre och en halv månad. Jag tänker på sommaren hon aldrig fick vara med om. Jag tänker på hur vi näst sista gången vi träffades pratade om hur hon skulle komma hit till vår nybyggda altan och dricka jordgubbssaft. Så som jag otaliga gånger varit hos henne och gjort detsamma. Jag tänker på hur jag häromdagen gav Märta en liten bricka som hon blev glad över och tackade för. Jag förklarade för henne att den är från Gammo. Då tittade den lilla upp i himlen och vinkade och skrek upp sitt tack. Jag tänker på hur jag så gärna vill att Mommo såg det och hur jag faktiskt tror det. Jag tänker också att hon såg hur lilla Märta med Henriks hjälp häromsistens klädde Mammas och Pappas syren med julkulor hon fått av sin Gammo. Och hur vi sedan allihopa dansade kring syrenen och sjöng. Sen tänker jag på hur jag önskar jag hunnit få barn som hon träffat. Hur jag önskar hon hade fått vara med på vårt bröllop som vi nu planerar. Jag tänker på att det ska komma en första jul utan Mommo som sitter i sin fåtölj och öppnar klappar, vars etiketter skriker ut den kärlek vi alla i släkten kände för henne. Hon fattas oss här på jorden.

Det är sådant jag tänker på och inte gör det mig piggare precis. Men hjärnan går inte att stänga av. Och jag tror samtidigt det är bra att jag får lite tid att tänka och känna. Det kan behövas efter den tid som varit då det ena lagts på det andra.

Nu ska jag sätta mig i trädgården, under parasollet och försöka sova lite. Är trött så trött. Kanske orkar jag läsa lite sen. Har så smått börjat på Kungamordet av Hanne-Vibeke Holst. Jag tycker om den, men så är jag också helt såld på författarinnan sedan tidigare.

Lite bättre

Inte mycket med mig idag heller. Har legat i sängen, i soffan och på en solstol under stort parasoll mest hela dagen. Sovit otroligt mycket. Lyckats äta lite. Druckit mycket. Dock bara en halv kopp kaffe. Så jag sköter mig efter knäppen på näsan.

Dagen på sjukhus

Varit på sjukhus idag. Mått dåligt sen i lördags kväll och det blev bara värre och värre. Då jag inte kunde behålla något så ville min läkare träffa mig. Diagnosen blev förmodad uttrokning och jag blev skickad med dropp till sjukhuset i Halmstad. Redan i ambulansen började jag må lite bättre.

Efter diverse prov och undersökningar blev diagnosen vätskebrist i kombination med ett lättare virus.

Jag tror att grunden lades i lördags då jag jobbade ute i trädgården, var på stranden och sprang nästan en mil utan att dricka mer än fem glas vatten. Däremot 6 koppar kaffe. Förståndigt av en vuxen människa...