Strid om allsvensk dröm

Henrik är på jobb i Jönköping, Elmia-mässa. Jag har tagit mig ner till föräldrarna. Parkerat mig framför tv:n för att tillsammans med paranteserna och en vän till familjen se upplösningen av Superettan. Personligen hoppas jag på Brommapojkarna. En klubb som har Europas största ungdomsverksamhet förtjänar att vara med i finrummet.

Just nu är jag "mellan tabletter" vilket innebär en timme av lidande. Natten var dock bra och jag vaknade bara en gång.

Inget morfin

Så har jag anlänt hem efter ännu ett tanläkarbesök i residensstaden. Fick rengjort kring och i operationssåret. Tandläkaren tyckte det såg hyfsat ut. Sen gick vi igenom smärtstillande. Slutade dock inte med morfin vilket jag hoppats på, om än på en nivå där jag var fullt medveten om att det inte skulle bli något.

När jag sen var på Apoteket frågade jag kvinnan där på skämt om hon inte hade några sprutor med morfin. Hon tog det rätt och skrattade. Hon hade själv tagit bort en visdomstand och haft ett helvete.

Nu blir det soppa och sen sängen.

Kräks och mår dåligt

Jag var tydligen inte över bäcken när jag ropade hej och återvände till jobbet. Har djävulskt ont, ont i huvudet och mår illa av det. Så nu efter ett viktigt möte blir det åter hemåt.

Imorgon har jag fått akuttid hos tandläkaren nere i Halmstad som utförde operationen. Känns tryggt.

Varsmak och kalla fötter

Min mun är ett hem för var. Smakar hemskt och jag luktar som en kloak från munnen. Kanon...

Nu har jag kalla fötter för jag har precis varit ute och krattat lite löv. Skönt att få röra på sig igen och fint blev det. Men Converse på fötterna var kanske inte det smartaste.

Sweet sister Johanna

Min söta yngsta stoprasyster har räddat mitt förstånd många gånger. Att jag inte blivit galen där hemma under mina sjukdomsdagar med fruktansvärd käkvärk beror till hög grad på Sex and The City. Och vem är det som köpt mig den klassiska shoe boxen. Jo, älskade Hansing.
Mordkommisionen, en underbar dansk serie, har också hjälpt till. Mor och far har fått låna ut den.

Åter till Johanna så gör min upplevelse med tanden att jag reflekterar lite xtra över hennes problem. Hon har alltså en kronisk nervskada i ena armen, som för att göra en lång historia kort beror på flera dåliga doktorer som diagnostiserat henne fel efter en bruten arm för många år sedan. Således har hon opererats i onödan ett par gånger och sen fått gå med skruvar i armen ett halvår för länge andra gången. När de sedan togs ur var nerven kaputt. Stackars Johanna, under denna tiden har hon haft vansinnigt ont och fått gå på starka tabletter och inte kunnat jobba ordentligt. Är hennes högerarm och ibland, som när man lagar mat ihop och hon rör om i grytan och blir alldeles blek så förstår man hur jobbigt det är för henne, hur ont hon har.
Nu kämpar hon som bara den för att vänja sig av med vissa av sina tabletter. Riktigt starka smärtstillande är nämligen i vägen för en hel del i livet. Åh, jag skulle gärna ha ont en vecka till eller så om det hade hjälpt henne. Min duktiga syster som jag är så stolt över.

Min Johanna och jag.

Vilken lirare

Tillbaka på jobbet

Förkylningen är så gott som borta, så i morse svaldes det värktabletter och så knatade jag till jobbet. Vi får se hur det går.

Röstlös och tröstlös

Ligger hemma själv. Har typ tappat rösten av allt hostande. Har så ont att det är skönt att H är på jobbet. När jag mår så dåligt som jag gör nu tycker jag bäst om att bara vara själv.

Däremot piggar bästekillens små sms upp. Samt korta små krya på dig- samtal från de närmaste.

Nej, åter till sängen. Dock dags för härliga piller som tar bort det värsta nu först.

Det gör ont, det gör ont, det gör ont

I fredags vid två släppte beödvningen och kinden vaknade till liv. Fy fan så ont jag har. Som tur är hjälper de smärtstillande jag fick med mig av doktorn och med de och Panodil upptill så står jag ut. Men de stunder som blir mellan tabletter så gör det så vansinnigt ont. Ansiktet är alldeles svullet på vänster sida och varmt utanpå kinden. Dessutom har snuvan övergått i hosta och febern är här igen. Den sistnämda kan mycket väl komma från tanden.

Jag förstår av andra, dels folk som skrivit här dels folk som sagt det, att det här med att ta bort en tand är något av det värsta.

Nåväl. Jag tar lite tabletter och försöker sova. När jag inte kan sova så ser jag på TV med så högt ljud att alla tankar överöstas. Att läsa fungerar däremot inte.

Fick med mig en liten broschyr hem och i den stod det att man kan ha väldigt ont och vara svullen i upp till tre veckor. I så fall får jag isolera mig någonstans tillsammans med tabletter. Jag tror inte min tappre H kan stå ut så länge med mitt gnäll.