lördag, januari 12

Ny familjemedlem

Idag fick vi så träffa nytillskottet i familjen. Lilla Ricki. En underbart söt liten drevervalp. 15 veckor. Enda problemet enligt mig är att svärföräldrarna inte gillar namnet. De har haft en hanhund som hette Ricky och menar att det känns konstigt att nu kalla en tik för det. Så de har börjat kalla henne Kicki. Usch, sa både Henrik och jag. För min del ser jag Kicki D framför mig och den här valpen är alldeles för söt för det.

Dessutom tycker hag Ricki är urgulligt. Får mina tanker till hjältemungon Rikki-Tikki-Tavi som man kan bekanta sig med i Rudyard Kipling. Och eftersom jag avskyr ormar älskar jag Rikki-Tikki-Tavi. Så idag kallade jag lillvaplen för Rikki-Tikki, och det passar bra för när man säger Ricki så tickar svansen som bara den.


Detta är tyvärr bästa bilden eftersom Rikki-Tikki inte ville vara det minsta still och kameran var vansinnigt spännande.

Vagina Monologerna

Hittar en inbjudan i posten. Till Vagina Monologerna med Teater Eksem.
Man vänder sig framför allt till kvinnor. No shit.

Känner mig mycket tveksam...

Sovit fram till lunch

Vaknade nu elva av att H kom in genom dörren. Han har varit och plockat ihop potatis. Skönt att få sova länge. Känns som penicillinet redan hjälpt eftersom jag inte vaknat hela morgonsömnen på grund av hosta och överfylld näsa.

Istället för frukost bär det nu av till svärföräldrarna på rådjur. Har ni förresten något gott recept på det? Har själv bara lagat det en gång och då blev det gott men inte sådär supergott som när svärmor eller svåger lagar det.

Svågers rådjur på nyår 2004, var sagolikt. Vi hade med oss ett helt rådjur upp som present och han lagade sadeln. Magiskt.

fredag, januari 11

En sjuk önskan om internat

Jag är av flera skäl emot internat. Så som det är i England. Att man som litet barn blir iväg skickad för att uppfostras av främlingar. När jag var au-pair i London skulle stora pojken, då 8 år, iväg efter sommaren. Jag upprepar. 8 år.

Likväl när jag ser filmer som är filmade på anrika skolor där eleverna bor på internat och bär snygga kostymer så lockar det mig.

Fast i filmerna brukar det i alla fall vara stora barn.Och när jag ser bilder från mina au-pair barn påsina skolor i Oxford, långt hemifrån, så lockas jag inte.

Zlatan och Marion Jones

Läser tidning och gläds över att Marion Jones ska få fängelse. Så borde det gå för alla som dopar sig.

Sen läser jag den exklusiva intervjun med Zlatan i Expressen. Den är gjord av en ung påläggskalv som i mitt tycke är så där överskattad som bara killar som med ett svårmod skriver om sport kan bli.

Zlatan som tinat upp på senare har inga problem med att svara på frågorna eftersom de är totalt uppgjorda. Inget intressant. Här och var i texten kommer små av reportern personliga hyllningar av Zlatan. Det är så att man vill spy.

Det värsta är ändå vad Zlatan säger om att bli pappa igen och det framkommer att paret väntar en son till. Han säger att "män får män".

Ett otäckt uttalande enligt mig. Det ligger en fruktansvärd värdering i det. Och nej, ni som kommer att vilja försvara honom. Det var inget skämt. I hela intervjun är det nämligen inklämt en massa "ha ha ha" och "(skratt)" så att man ska förstå hur underbart rolig Zlatan är och vilken gosig stämning det var under intervjun.

Vill spy över de dubbla uppslagen.

Förlåt mig Carolina

Ber om ursäkt. Får erkänna. Jag tror inte att Gynnings huvud är helt tomt.

I sanningens namn kommer jag nog att se något avsnitt. Dels för att kunna bilda mig en uppfattning, dels för att tjejen är ganska så underhållande. Hon var ju den underhållande i Förfest. Mycket hellre en galen och aningen korkad (?) Gynning en en tråkig och pretentiös Carina Berg.

Nu ska jag till läkaren. Igen.

Gynning och Sandahl

Ser pråmning inför Carolinas Gynnings kommande program. "I huvudet på Carolina Gynning". Intressant att 5:an bestämt sig för att en gång i veckan sända blank stillbild en halvtimme eller timme.
Var den för billig?


När jag läst klart Kalla det vad fan du vill, som dessvärre legat oläst i flera dagar, ska jag ta mig an Ronnie Sandahl. Vi som aldrig sa hora. Förväntar mig en pretentiös bok i vilken Ronnie försöker stärka sitt självskapade varumärke som djup och sårbar.

Jag tyckte om Ronnie ett tag. Men så blev det för mycket samma svårmod och så skrev han en så satans elak och billig grej på Patrik Ekwall. Jag minns att Ronnie säger till Ekwall att han inte förstår hur denne kunnat ställa upp i Let´s Dance. Ronnie själv var förfrågad men kände att han inte ville bränna sin trovärdighet som journalist. Intervjun där Ekwall svarar trevligt och tillmötesgående medan Ronnie gör allt för att framställa honom i dålig dager slutade med att Patrik undrade om han hade kvar sin trovärdighet. Och Ronnie skriver att som dansare har Ekwall det. Så lågt och dåligt.

torsdag, januari 10

Laura Palmers pappa och jag

Sitter och skriver ett brev till min engelska familj och slipar på den där ansökan. Över datorns kant ser jag i Law and Order ett bekant ansikte. Så efter 40 minuter slår det mig. Laura Palmers pappa. Hederliga Twin Peaks. Om jag inte minns fel hette han Leland.Har inte googlat.

Annars minns man Bobby och James mest. Å denna ljuva ungdom då man kunde drömma sig bort framför en tv-serie. Och så ville man vara vackra Donna.

Varmt vatten och ansökningar

Dagen började med att mamma och pappa ringde. Strömmen gått hos dem, så Henrik fick rycka ut. Visade sig vara varmvattenberedaren. Så jag fick gå ner dit på förmiddagen och släppa in el-kille. Trevlig typ från eminenta Vinbergs El (där bland andra föredetta HBK- och landslagsstjärnan Magnus Svensson bossar) kom och fick ordning på beredaren. Tur, annars hade vi haft mina föräldrar duschandes här en tid.

Efter lätt lunch har jag nu skrivit en jobbansökan som jag ska skicka iväg imorgon.

Ute regnar det. Som vanligt.

onsdag, januari 9

Folk är fuskare

Mellan mina föräldrars och vårt ligger kring femtio hus, i större delen av de är julen undanplockad konstaterar jag.

Tråkiga fuskare.

Först fuska och plocka fram tidigt och nu undan för tidigt. Folk har ingen koll längre.

Musik och text

Här blir det inte mycket gjort på grund av rådande hälsoläge. Varit hos doktor och kollat, klassats som litet virus men snart bra var som vanligt.

Så jag ser på film och går promenader. Idag har hag sett "Music and lyrcis" med Drew Barrymore och Hugh Grant. Kanske inte direkt värd en Oscar men gullig och underhållande. Ibland är det inte fel med en feelgood film även man direkt förstår hur den kommer att sluta.

tisdag, januari 8

Frågan man aldrig ska ställa

För några veckor sedan när vi var på bjudning brast en i sällskapet plötsligt ut i ett "Och när ska ni skaffa barn då?".

Jag trodde alla visste att det är frågan man aldrig får ställa.

Min duktige bonddräng

Henrik har precis kommit hem från jobbet och svidare direkt om till arbetskläder. Svärfar är också på ingående och tillsammans ska de få upp två ventelationsfläktar. Sen ska H ut och springa.

Han är verkligen en arbetssam och plikttrogen man min karl.

Förutom sitt jobb i Halmstad där han sitter vid skrivbord på ett företag som säljer salt så har han sitt egna företag. Och det är ett lantbruksföretag vilket innebär oändliga timmars arbete.

Sen vårt hus och hem, med allt arbete det innebär.

Så fort jag skrivit en bestseller och blivit miljonär ska jag köpa en guldtron åt Henrik och anställa folk åt honom. Så ska han sitta där och peka bara. Han ska få vila.

När jag tänker på hans slit är det svårt att inte börja gnola på Astrid Lindgrens "Fattig bonddräng"...

måndag, januari 7

Hopp och tack Kajsa

Kajsa Bergqvist meddealde alltså idag att hon slutar hoppa. Det var väntat tycker jag. Likväl lite tråkigt, ett hopp mindre för oss svenskar.

Många tror nu att Kajsa ska skaffa barn med sin Måns (Herngren). Jag tror inget. Och framför allt jag bryr mig inte. Jag tycker att Kajsa är aptråkig som person.

På Idrottsgalan 2006 när jag jobbade fick jag bland annat i uppdrag att fråga Kajsa om hon snart skulle gifta sig med Måns. Det är den sortens saker jag hatar att fråga folk. Och nog är det så att jag liksom många med mig har sagt till chefen att de frågat något sådant privat när man i själva fallet inte har det.

Dels hatar jag att ställa frågan för att man vet att gentemot denna idrottare bränner man då lite av sin trovärdighet, dels så kunde jag personligen inte bry mig mindre och då är det extra tråkigt att bränna sina broar. Dessutom är det förnedrande att behöva ställa en sådan fråga och göra personen arg på en.

Ja,ja och i alla fall så lite pressad av att Expressen hade sänt sin unge skandalreporter på galan så klämde jag efter alla väsentliga frågor fram orden till Kajsa,
- Ska du och Måns gifta er snart?

Blicken hon gav mig då var så här i efterhand rolig men då bara fruktansvärd. Hon såg med avsky på mig. Och sa.
- Tror du JAG skulle berätta det för DIG...

-Nej, men frågan är fri, sa jag som funnit mig där mitt i all avsky.

För det var det jag blev påmind om. Frågan är inte så farlig och det är sådant de vet att de får leva med, dessutom bara ställde jag den. Ingen följdfråga, inget trugande. Det var på många sätt en enkel fråga som bäst besvarats med ett "nej" eller ett "inga kommentarer".

I mitt huvud lät fortsättningen på mitt svar såhär;
-Och inte bryr jag mig. Du får väl vara glad om han inte lämnar dig för någon yngre precis som han har gjort med sina andra kvinnor och fruar.

Men helvetet som hade följt på det var jag inte beredd att släppa loss.

Domen i Riccardo-målet

Den föll idag. En av de fyra gick fri. De andra får ungdomsvård. Om tre år kommer de ut och har fortfarande sin ugdom kvar. Om tre år är Riccardo fortfarande död.

Grov misshandel och vållande till annans död blev domen. För i Sverige begär vi inte att tonåringar ska besitta kunskapen att om man upprepade gånger sparkar en person i huvudet och resten av kroppen så kan personen dö. Nej, det hör inte till baskunskap. Efteråt kan man säga att man inte ville att personen skulle dö. Nej, man var arg och sparkade lite. Knappt så att man borde straffas alls...

Fy fan.

Desperation

Gjort lite nytta på förmiddagen och slappar nu framför Desperation. En Stephen King film som hittills är riktigt dålig.

Snuvan har mig i ett säkert grepp. Hade varit skönt att ha ett 8-5 jobb så man hade kunnat gå till det och slippa tänka på hur tät man är. Så som jag tidigare skrivit är jag inte sjukare än så, därför behöver ni inte tycka jättesynd om mig.

Finns ett jobb ute som skulle vara en riktig utmaning, roligt och jag är säker på att jag skulle göra ett utmärkt jobb. Ansökan skickas på onsdag och så ska jag ringa ett samtal imorgon. Jag vet att det skulle bli bra på alla sätt. Nu gäller det bara att visa de som bestämmer detta.

söndag, januari 6

Hjärtat på kalas

Fick bilder av syster Jennifer. Små stunder av Märtas första barnkalas. En på dagis fyllde 2 och min lilla guddotter klädde sig i brun klänning med liten volang, vita strumpisar och mockasiner i brunt med små vita moln på.

Så underbart roligt att se. Men samtidigt så påminns jag om hennes ljuvlighet och hur mycket jag saknar henne när vi inte är tillsammans.

Ett faa-an jag faller för

Vilken underbar dag med Charlotte Kalla. Vilket lopp hon gör. Men det jag kommer att minnas bäst från touren, det som fick mig att falla var hennes fall igår och hur hon när hon väl kommit på skidor igen, skriker "faa-an". Det var idrottshistoria.

Snorar loss framför Kalla

För sjätte dagen vaknar jag med huvudvärk. Beror på snuvan kan jag tänka mig. Är vansinnigt trött på detta nu.

Laddar inför tolvslaget då Kalla ger sig ut. Jag tror hon tar det. Hon kommer ikapp fuskaren och vinner rubbet- jag hoppas och tror det.