torsdag, november 8

Blott en dag

Jobbar hemifrån lite i eftermiddag. Efter lunch så fick jag en vattenläcka i mitt lilla kontor. Efter att ha räddat all konst som stod överallt så valde jag åka hemåt med pappa. Vi lyssnade på "En salig samling" och sjöng med. Precis vad jag behövde.

Blev jätteledsen efter lunch då jag satt och läste Hallands Nyheters familjesida. Först blev jag i och för sig glad då jag såg bröllopsfoto på en tjej som jag "nattvandrat" med en gång och som jag fann oerhört rar. Hon var så fin på bilden och gjorde mig glad liksom den annons under födda som talade om att en före detta kollega blivit mamma till en liten pojke. Grattis till er båda.

Så kom tomheten och ledsamheten in i mig då jag såg dödsannonsen över den 16-årige pojke som dog i helgen. Mamma hade honom som elev och berättat om hans oerhört tragiska bortgång. Tonåringar ska inte ha hjärtfel och falla ihop när de spelar innebandy. Tonåringar ska leva och vara med sina familjer och sina vänner.

På det en kvinna två år äldre än jag som dött efter "trogen och hård kamp". Sen ett mansnamn och ord om ljust bevarat minne. Jag slog ihop tidningen och tänkte på H och om det varit han. Hur skulle jag klara mig då?

Sen började jag grubbla mer. Varats olidliga lätthet.

Stunden med pappa och tonerna av "Blott ett ögonblick" gav mig förtröstan på nytt. Allting har sin gång.

Så nu jobbar jag på och tänker mig en löprunda idag också. Även igår flöt jag fram.

onsdag, november 7

Kala grenar mot en grå himmel

Nyss lös solen när min chef och jag promenerade. Ett hastigt väderomslag senare är det grått utanför fönstret och de kala grenarna förstärker den kalla känslan.

November är den längsta månaden.

He´s back in the game

Henrik är åter med i stegkampen. Han fick mammas stegräknare igår. Det blir nog omöjligt för honom att komma i kapp, men nu kan han åtminstone delta och genom det ha chans på de priser som lottas ut.

Ekomonichefen har nu enligt rykten tagit det hela ett steg längre och går till och med omkring under sina mellanmål. Igår var denne kinky och bytte telefonen mot en banan. Ingen fallosfobi där.

tisdag, november 6

Stockholm till helgen

Bokat resa till Stockholm. Åker upp till söndag och sen hem torsdag nästa vecka. Ska hjälpa till med Märta då syster Jennifer ska till Spanien med landslaget samtidigt som svågern har massa möten. Blir perfekt att lämna lilla på dagis och sen sitta och skriva i deras underbara bibliotek. Ska bli mysigt med Smedslätten och guddotter.

Ikväll blir det bakelse

Gustav Adolf firas såklart. Speciell dag idag och enligt tradition blir det bakelse ikväll. Henrik du får din när du kommer hem från träning.

Jillar inte: Vessigebro tränar 20.30-22.00 på tisdagskvällar. Det är en underbar tid tycker jag. Den får verkligen familjelivet att spira.

Gustav II Adolf eller Gustav Adolf den store (äldre stavning: Gustaf II Adolph, latin: Gustavus Adolphus), född 9 december 1594, död (stupad) i Lützen 6 november 1632, var Sveriges regent 1611-32. Han anses vara en av världshistoriens främsta fältherrar

Steglöst

Henrik tappade i fredags sin stegräknare men går ändå. Tycker nästan lite synd om honom. Jag hann aldrig iväg för att köpa någon. Med andra ord är pret vi helt ute ur bilden.

Men bland de salta killarna och tjejerna på H´s jobb så fortsätter tävlingen. Den redan tidigare omskrivna ekonomichefen (ni vet han som går omkring på stället när han pratar i telefon) är i alla fall en lågoddsare till segern. Hans räknare visar kring 30 000 steg om dagen berättar H imponerat under vår löprunda igår. Och visst är det imponerande. Ryktet säger att denne man arbetat fram en stegoptimering så med det i åtanke kvarstår han som favorit till slutsegern.

H säger dock att det finns några damer på stället som inte låter sig besegras lättvindigt. Fler rapporter från kampen på Hansson & Möhring lär således komma.

Dagen efter

Igår startade uppbyggnadsträningen för lilla fröken W. Sprang vanliga kyrkrundan på 6.8 km. Kändes hur lätt som helst. Idag väntade jag mig värk men förutom lite stelhet så känns allt fortsatt bra. Vi får väl se hur det blir i kväll när samma väg ska springas igen.

I vinter ska det styrketränas också. Så att det inte blir ännu ett år med två och en halv match som facit och en hel massa tid på läktaren.

måndag, november 5

söndag, november 4

Halvtimme till matchstart

Jenna smsar från Olympico i Turin om att Zlatans förre detta fans sjunger att han är en zignerare och att han är son till en hora.

Det är så typiskt dessa "lojala" fans som verkligen håller på sina lag och spelarna. Det är så typiskt ståplats.

Vi sitter bänkade med thai som skatten H hämtat. Först sporten på 4:an.
Livet är gott.

Heja Inter.

Vad twisten var

Ni undrar vad twisten med årsfesten var. Svaret är efterfesten. Den surrealistiska efterfesten. Det var Marie och jag samt två herrar. Två trevliga herrar. Det som blev lite problem var att deras agenda såg annorlunda ut än vår.

När vi väl kommit dit har jag ont i fötterna efter att ha gått en bra bit i mina klackar. Dessutom börjar jag nyktra till oxh då känns hela kvällens dans i fötterna. Så där och då börjar idéen med efterfest verka mindre ljus. Herren i vars lägenhet vi var satte på musik och jag gick ut i köket för att dricka vatten. När jag kommer tillbaka dansar Marie med den andra herren som har bjudit upp. Jag börjar fnissa och blir själv uppbjuden. Sen dansar vi där och det är helt overkligt. Efter några låtar flydde vi fältet. För inget fel på herrarna men vi hade helt andra intentioner som sagt.

När jag igår bestämde mig för efterfest sa jag till Marie "Snart är efterfesternas tid förbi och jag har inte dansat klart ikväll."
Orden fick jag alltså bokstavligt äta upp.

Sexiga jag

När känner du dig som sexigast?

Jag brukar säga att det är när jag jobbar och gör något bra, samt när jag jobbar med kroppen och får saker att hända. Att det inte behöver vara när man har fina kläder och är iordning gjord. Jag försöker framför allt få yngre kvinnor i min väg att känna så- att sexigheten sitter i prestation inte utseende.

Efter denna dag är jag beredd att ta tillbaka allt.

Efter att ha lagt ut barkmull och lagt plattorpå trappen till huset är jag ett vrak. Jag fryser, är trött, mår illa och mina nymanikerade naglar är bara flisor.

Men det som tog sexigheten i väg var barkmullet. Jag släpade först dessa 100 liters säckar efter mig ut till rabbatten. Efter två kände jag att det gick för långsamt så jag lyckades baxa upp påsen så att jag liksom bar den med hjälp av benen i vilka jag är väldigt stark. Detta gick bra om än lite vacklande. Redan där börjar känslan svikta liksom. Sen när jag bär tredje säcken på detta vis kör en granne långsamt förbi. Är en trevlig och lite småcharmig herre som bor längst ner på tvärgatan. Han vinkar i alla fall glatt och jag ska typ vinka tillbaka.

Jag vet inte riktigt vad jag gör och vad det är som går fel. Men plötsligt så ramlar jag bakåt och till följd lägger sig säcken tvärs över magen på mig. Det gjorde var väldigt tungt och det var verkligen tur jag bara ätit en rostad macka och elva saltade pinnar till frukost. I alla fall så ligger jag där på rygg med säcken rakt över mig och det gör lite ont, men självklart börjar jag skratta hysteriskt.

Grannen som har sett vad som hänt rusar ut ur sin bil och tror jag har ont för jag skrattar så jag ylar och gråter. Han får bort säcken med visst besvär och börjar också skratta. Sen skrattar vi ett bra tag. När jag efteråt lägger barkmull och fryser om fingrarna så längtar jag tillbaka till kvällen innan. Till klänningen, klackarna och kavaljerna. Tujor och barkmull får mig på fall på helt fel sätt denna dag.

Årsfest med en twist

Som varje år på Alla Helgona hade Idrottsföreningen Böljan årsfest igår. Årets upplaga var rolig och välbesökt. Personligen tycker jag det var för lite dans jämfört med tid vid bordet. Det är ju i stort sett enda gången på året som jag får chans att dansa den sortens dans. Jag dansade i alla fall varenda dans, förutom två då förfriskning intogs. Det gäller som sagt att passa på och jag är bra på att följa en bra partner. Tränare Göran som är buggmästare gav mig beröm för hårda armar och snabbt fotarbete. Just armarna får väl Henrik ta åt sig äran av. När vi buggade ihop på ett bröllop i somras "skällde" han nämligen på mig för gummiarmar och jag tog lärdom.


Joffe, Hanna "årets spelare" och Marie.


Ungt blod- Evelina och Emelie.


Sandra och Roy.


Old ladies still going strong, Nathalie och jag.






Söta Marie och jag var sen enda damerna att vilja fortsätta. Vi hade stan och någon nattklubb i åtanke men det blev efterfest hos en i herrlaget. Det var en minnesvärd timme. Sen tog jag med mig Marie hem. Henrik flyttade ut i soffan och Marie och jag intog dubbelsängen. Han som flydde till soffan berättade imorse att han hört oss snarka i kör.