Mitt kära Skåne

Idag var jag på jobb på vackra Villa Ancora. Detta mycket trevliga pensionat hittar ni strax norr om Trelleborg. Helt underbart vackert var det skånska böljande landskapet. Helt underbart.

Mardröm igen

Jag står utanför Mommos lägenhet på loftgången. Hon sitter inne vid köksbordet. Det är dukat för fika med hennes blommiga koppar. Det står blommor i den bubbliga vasen. Jag vinkar glatt till Mommo. Hon tittar rakt förbi mig. Jag knackar på rutan. Hon tittar åt ett annat håll. Sen knackar jag och knackar. Mommo bara tittar åt ett annat håll. Så vaknar jag av att jag skriker. Hjärtat slår fort samtidigt som jag har svårt att få luft.

Det är samma dröm hela tiden. Jag tror det kommer ur mina känslor av panik och otillräcklighet Mommos sista dag. Hon låg uppe på sjukhuset och vi var där. Hon kunde inte andas ordentligt. Hon hade börjat få vatten i lungorna vilket jag hört beskrivas att det känns som att man druknar i sig själv. Min Mommo låg där och det syntes att hon hade ont, att hon var rädd. Hon kunde knappt prata men fick fram små "hjälp, hjälp". Det är det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag försökte låta bli att gråta så att hon inte skulle bli ännu räddare. Jag höll hennes hand och försökte le mot henne. Men jag kände det som att jag svek eftersom jag inte kunde hjälpa henne.

I drömmen är känslan densamma. Fast åt andra hållet. Nästan varje natt drömmer jag den här drömmen. Jag orkar det inte mer. Jag förtjänar det inte.

Läggdags för sjuk ungdom

Har blivit häcklad idag från många håll för att jag i tidningsintervjun kallade mig för ungdom... Men jag tycker man är det fram till att man skaffat barn. Då börjar något annat. Sen är det klart att det inom kategorin finns väldigt mycket olika åldrar. Jag kan känna mig som femtio ena dagen, 305 år den andra, den trede dagen som 16 och den fjärde som mina 28. Är det inte så med livet.

Hur som. Jag är snuvigare igen och går och lägger mig. Måtte jag bli frisk snart.

Spännande möte

Idag blir det övertid. Två andra här och jag ska strax iväg och träffa en ungdomsgrupp som vi hoppas komma överens med kring ett spännande projekt.
I nuläget är resten all confidential.

Henrik är på någon slags bankett med jobbet på Tylösand i kväll så det blir lite thaimat och jag bara. Först en långpromenad och så lite jobb med lådor. Har blivit en hel del lådor med hem från Mommo. Saknar henne något oerhört. Den biten var mindre i början. Nu har det gått en och en halv månad sedan vi sist träffades. Inte sen jag bodde utomlands har vi två varit ifrån varandra så länge. Det är så tomt. Hon fattas mig. Mot den sortens tomhet hjälper det inte att hon finns med mig i hjärta och själ.

Lunch vid Fästningen

Så här fint kommer jag att ha det på lunchen.

Kyrkan är bokad

Det är allt ni får reda på. Pilutta er.

Jag i tidningen

Jag har ju inte skrivit så mycket om min nya tjänst. Men ni har frågat desto mer.
Här får ni något från någon som frågat och sen skrivit.

Var lite lustigt att bli intervjuad av en före detta kollega. Men Malin är grym så det gick fint och resultatet blev bra.

Kärleksungen vattnar

Märtisen ute och vattnar lite med sina nya flygande gris-vattenkanna som hon fått av gudmor.

Svullen trumpet

I söndags kväll när jag låg och skulle somna så kändes det som att det slog lock för öronen. Omöjligt tänkte jag. Igår under dagen kände jag det igen och någon gång på eftermiddagen slog det igen helt och sen dess går jag runt med lock i öronen. Jag fösökte hålla för näsan och svälja. Jag stod upp och böjde ner huvudet mellan benen. Jag tuggade tuggummi. Inget hjälpte. Sen under Sverige- Slovenien på kvällen, när jag försökt skaka ut det tröttnade Henrik på mina ryckningar i soffan och sökte kunskap på nätet. Tydligen kan en förkylning leda till svullen örontrumpet. Då hjälper inga knep i världen för att få bort locken. Istället måste jag besöka ett Apotek och inhandla näsdroppar, för dessa innehåller tydligen något som är vätskedrivande och som tar ner svullnaden. Jag hoppas verkligen det fungerar för det här är vansinnigt irriterande.

Och ni ska tycka väldigt synd om mig.

Back to Karlovy Vary

Någon längre rapport från min jobbresa till vår vänort Karlovy Vary blev det aldrig i och med begravningen. Nu kommer jag i alla fall mig för att bjuda på lite bilder.


Trönninge BKs P92-93 var ett av de två lagen som vi hade med oss ner.


Självklart såg vi en hel del fotboll.

When in Tjeckien ät ungerskt. Jill guidade gruppen till langos och avnjöt en själv.

Större delar av vår delegation framför ett minnesmonument av Beethoven. En av många kändisar som valt Karlovy Vary som kurort.

Det var bättre förr

Switzerland 1990.

Konstig kris med konsten

Är i Konsthallen. Det är tjugotalet årskurs 6 elever också. Däremot är konstpedagogen inte här. Hon sitter fast på ett tåg. Det är ingen drömsituation direkt. Jag var i Tjeckien när det var vernissage på den här utställningen och har inte hunnit ner innan. Så det är första gången jag ser den och jag har inte hunnit läsa in mig något. Så barnen, lärarna och jag går här uppe.

Det finns inte mycket mer att säga eller att göra.

Bättre börja med tomt blad

Jag har haft en del jobb-jobb i helgen. Är några texter som skulle skrivas. Projektet har gått ganska så bra. Det har dock varit lite klurigt då det handlar om att skriva om, eller ja, fylla ut redan befintliga texter. Jag har aldrig riktigt tyckt om det. Det är svårt. Förutom att man ofta trampar på ömma tår så låser jag mitt lätt vid det som redan finns. Framför allt tonen som finns. Självklart finns det en poäng i att behålla tonen ibland, men ibland vore det bra att hitta en annan ton.

Under helgen har jag alltså lyckats sådär känner jag. Nåväl, vi får se vad chefen tycker och sen jobbar jag vidare utifrån det.

När det värsta är över här framöver så ska jag se till att skriva ett litet kåseri eller två. Jag saknar skrivandet och jag vet att jag har fans därute som saknar mig.

Idag är jag med mor

Idag skulle vi njutit det vackra vädret. Mamma och Mommo hade suttit i trädgården. Pappa hade hjälpt mig med sjönsång för dem. VI hade viftat med en liten svensk flagga och överräckt paket. Sen hade vi ätit tårta. Jordgubbstårta.'

I år går vi in i en mörk lägenhet där det återstår en hel del packande, mycket slängande och storstädning. Vi fattas henne så det skär i bröstet.
Framför allt är det jobbigt för min mamma som för första gången inte har någon mamma här på jorden denna dag.

Genom att vara tillsammans i sorgen gör vi det bästa av det.

Grattis på Mors Dag min älskade Mamma- tack för allt, du är världbäst!

Grattis på Mors Dag sis Jenna- tack för att du är en så fin mamma till min syster- tilllika guddotter!

Grattis alla andra fina mammor!

PS:

Armenien var dock bra. En riktigt stark röst.

Öst är öst och väst är väst

Eurovision är inte vad det en gång var. Det har blivit två block som ärligt tala två skilda språk. Jag antar att det i vissa länder sitter folk och hånskrattar åt våra bidrag, med några undantag, precis som vi hånskrattar åt dem. Jag tycker att Sverige ska göra som Italein. Hoppas av. Tävlingen har mist allt värde.

För övrigt tycker jag det är väldigt konstigt att Sverige får så lite poäng av balkanländerna. Det är ju trots allt så att vi har väldigt många med ursprung därifrån som bor hos oss och vi borde kunna få någon slags solidarietetsröster därifrån tycker jag.

Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor

Idag slängde jag Mommos vardagsporslin. Det var vitt med en blå rand. Det var kantstött och nött. Medan jag, mamma klarade inte det, lät fat efter fat falla ner i tunnan tänkte jag på plättarna, på fläskfilé, på purjolöksomelett och pyttipanna. Jag såg Mommo framför spisen, jag såg Mommo sittandes vid bordet och trugande en att ta mera.

För varje tallrik som gick i krasch´kändes det som att jag gjorde det samma. Plötsligt kände jag nästan panik och tänkte att vi borde spara servisen. Kantstött och nött. Men att spara fem stora och tre små tallrikar gör inte att Mommo kommer tillbaka. Jag sparar minnena istället och beslutar mig för att mina barn och barnbarn också ska få äta sig mätta på plättar i framtiden. Hur jobbigt det än må bli för mig. Jag tänkte det och lät den sista tallriken möta soptunnans botten.