Ringar till ögon

Ens ögon är snart lika runda som de Olympiska ringarna, och då har husbygget och jobb ändå gjort att man missat en del. Har dock sett till att se de flesta höjdpunkterna. Motiverat det med att sport är mitt jobb. Igår skrek vi i soffan hemma hos Gudfar och Gudbror framför hockeyn. Härligt med final, vilken bragdvinst. Dock blir det bara bragdguld om det blir guld.

Idag blir det stafett, jaktstart skidskytte och kombinationsstörtlopp blandat med jakt på bänkskivor, tröskelmålning och packning i lägenheten. Och så en runda i spåret.

(Censur) Juventus

Det har skrikits fula ord här hemma. H älskar ju Zlatan vilket gör det extra jobbigt. Juventus är bra, visst. Men de har också alltid domsluten och turen med sig. Jag avskyr det. Inter däremot har alltid stolpe ut. Enda positiva är att man en sådan här kväll upptäcker att det italienska ordförådet är stort. Men alla ord lämpar sig alltså inte på print.
Nästa år. Nästa år- då blir det annorlunda. Jag måste tro det. Extra salt i såret är att Roma fortsätter vinna.

Åh, Södergren. Åh, Södergren

Konkurrensdugliga skidor. Det sa han själv efteråt. Men vem som helst kunde ju se att det hade Anders Södergren inte alls. De andra gled i kapp honom. Så tungt efter att han dragit ifrån i backarna. H och jag såg tremilen hemma hos mamma och pappa. Liten paus mitt i allt huspyssel. Satt och skrek alla, försökte lyfta fram vårt svenska hopp. När han gick loss lite stod jag upp i soffan och sjöngskrek`"Åh, Södergren. Åh, Södergren" om och om igen, med melodin "Fru Söderström och lilla mamsel ros". Nästan som när vi skrek "Gunde kunde, Gunde kunde!" förr i tiden. Men det räckte inte. Skidorna hade noll glid såg det ut som. Bittert, så nära första medaljen. Eller ja, första riktiga medaljen. För hade Sara Kjellin fått i går i puckelpisten så är det inget man skrikit sig helt hes över. Samma med halfpipen idag. Vad är det för sport? Idrott ska vara jobbigt men hand i hand med dagens ungdoms allt slappare inställning så får dessa sporter stort uppsving. Bedömningssporter har dessutom inte alls samma tjusning.

I mina ögon är Södergren i alla fall en hjälte. Han gav allt för kung och fosterland, han sökte ära. Stor eloge också till nya stjärnskottet Britta Norgren som blev 15:e på dubbeljaktstarten. Hon gav allt och satsade på toppen. Härlig inställning i stället för att som de andra glida runt kring mitten av resultatlistan. Vi vill ha puls- och den finns bara där frammei täten.