Fullt minneskort

Hjälp. Sitter med för mycket. Blir liksom lite av allting och inget ordentligt. Har många bra grejer på gång men kan inte hitta rätt i högen av anteckningar och tankar. Plan. Gå bort hämta kaffe. Komma tillbaka och göra turordningslista. Börja skriva.

Bjuder först på mitt tredje kåseri som var inne i tisdags.

Tidens hållplatser

För Marcel Proust var det en Madeleinekaka. För mig är det en mängd olika saker som för mig tillbaka. Till platser, stunder och människor jag trott att jag lämnat bakom mig. En bild, en låt, en känsla, en doft, ett skratt, en smak, ett klädesplagg. Så är jag där igen.

Mina svärföräldrars tapet i badrummet. Blommigt sextiotalsmönster i starka färger. Jag stänger dörren om mig och är tillbaka i kära Skåneland hos farmor och farfar. Handfatet, toalettstolen och bidén är i grönt porslin. Jag är fyra år och tycker att det är det vackraste badrum jag sett. Varje besök är förknippat med gungande i hammocken, "limonad" och farmors vackra leende när hon kallar en för lilla hjärtat.

"En del av mitt hjärta" sjöng Tomas Ledin när jag dansade tryckare med söte grannpojken som gick i sexan. Pirret i magen och förväntningarna, känslan av att "jag dör om vi inte blir ihop för det här är kärlek". Hur många gånger till har den funnits där? När jag hör låtarna från förr återvänder jag till Vinbergs Bygdegård och skoldanserna.

Nu i november luktar det London överallt. Regn och ruttna löv för mig tillbaka till vännerna från runt om i världen som liksom jag hamnat i denna pulserande stad. Puben och fredagspinten, Picadillys ljus och tunnelbanans klassiska "mind the gap".

Ungsbakade grönsaker indränkta i olivolja kan tillagas i en ugn på Tröingeberg för att ta en med till Da Lucia. Bästa stället i Rom. Tre gränder upp från huvudgatan i Trastevere. Ett ställe dit turisterna inte hittar, där ägaren hejar på Roma men kan förlåta två systar svedesi för att de håller på ärkerivalen Lazio, då de ständigt återvänder för hans gudomliga kokkonst.

Rosa frotté. Mormor sveper in mig i morgonrocken. Jag står på en bänk. Vi har precis badat på Fyrisbadet i Uppsala dit tåget tuffat mig. Nu väntar Budapestbakelese på konditori och sen besök på lekplatsen som har snurror som man klamrar sig fast i och inte stiger av förrän hela världen snurrar kring ens blonda knopp.

Bollen som sitter i krysset. Lagkamrater, kramar, glädjetjut. Att tillsammans vara hjältar. Minnena av förluster har bleknat, segerna lika tydliga nu som då.

Jag kan inte nämna alla hållplatser tiden gjort åt mig. Men de finns där och jag stiger av när de dyker upp. En kort stund stannar jag innan nuet kallar. Det finns en hållplats jag söker upp medvetet i juni varje år. Kyrkan. Skolavslutning. Barn som sjunger "Den blomstertid" innan de ska rusa ut på sommarlov. Känslan kommer smygande. Den av att äga allt, att allt ligger framför en och att precis allt är möjligt.

Det heter Gekås

- ni kallar det Ullared. Jobbar kväll och har besökt stora varuhuset som förre fredagen satte försäljningsrekord med 20 miljoner på en och samma dag. Vad jag gjort där kan jag i nuläget inte tala om. Går att läsa om så småningom. Nu ska jag slinka ut och få i mig lite käk. Blir nog thai.

Tortyrvind

Precis kommit hem. Cyklat hem i piskande vind med litet isregn upptill. Härligt med västkusten. Värmer nu händerna mot kaffekoppen. Har tjugo minuter på mig. Sen måste jag snöra joggingskorna och ge mig ut innan mörkret hindrar min framfart. Har sprungit i två veckor nu, nästan varje dag. Nöjd med detta och tänker inte låta kyla och mörker få mig att återgå till ett latare liv. Men det är tortyr att behöva ge sig ut igen. Stackars mig.

Överkörda föräldrar

Min mamma och pappa var i måndagskväll ute med sina tre hundar. Alla fem iklädda reflexväst. Blev påkörda av cyklist som kom fel sida väg, ner för en backe. Denne rammade min familj helt och alla låg i en salig röra. Pappa fick liten spricka revben, mamma rejält ont skulderblad och höft. Lilla hunden Kajsa fick cykel över sig och skrek i dödsångest, var sedan skakis hela dagen igår ocskå. Hunden Amandas halsband gick sönder. Tur, annars hade hon kanske kvävts. Lilla hunden Freesia klarade sig så gott som helt. Alla blev ju såklart rejält chockade. Cyklisten tog på sig det hela. Hur det gick för honom är det ingen i min familj som bryr sig om.

Analysera mera

Här hemma tror Henrik att Henrik Larssons helomvändning angående Royal League kan förklaras med att han vill vara i matchform då transferfönstret öppnar i januari. För då bär det av tillbaka till Barcelona?! Kan finnas något där. Undrar om Robert Laul har några funderingar kring detta. Hittills har jag inte sett något på detta spåret i bloggen.

För övrigt så gjorde Magnus Hedman en bra räddning i första minuten i sin debut för Chelsea. Efter 7.13 slog vi trots det av. Reservmatch England höll inte.

Jakten på jobbväskan

behöver en ny väska. Eller ja, det behöver jag egentligen inte alls. men jag vill ha en. Ska inte vara en handväska utan en jobb/datorväska. Ska få plats med laptop, pappersmapparna, lite övrigt och mina stövlar. För då jag går till jobbet tar jag sneakers, förståndig som jag är. Just nu bör jag omkring på en gammal Elle-väska som jag fått av moster som börjat prenumerera. Söker nu något utan logotyper. Något snyggt. Som matchar min helt underbara handväska.

Snipp, snapp, snut

...så var helgen slut. Det är som en vacker saga varje gång vi kan ha en helg tillsammans. Tyvärr går tiden fort och det är alltför ofta vi har planer på egna håll. Denna helg har vi haft fredagsmys bedtående av god middag vid vårt nya matsalsbord och sen dessert framför Jennifer Aniston i "Rika vänner", som för övrigt var en dålig film. Allt detta kunde vi väl unna oss en lång, hård löprunda. Lördagen städade vi här hemma, handlade fin klänning till mig och sen var det dags att svida om. Vessigebro bollklubbs årsfest på kvällen. Tack och lov ingen svartsoppa, god gås och trevligt sällskap. Hem precis innan midnatt vilket var skönt igår. Söndagen var vilodag med undantag av uppsättning av två hyllor, två maskiner tvätt och ett däckbyte åt faster. Kväll framför braskaminen.