Triss i porr

Igår fick jag Allt i Hemmet av en på jobbet, Hus & Hem av svärmor och Drömhem & Trädgård på posten, då Henrik prenumererar åt mig. Så hela helgen kommer jag kunna ligga och läsa heminredning, få inspiration och börja planera/drömma. Mmmm...

Fredag igen

Veckorna bara flyger fram. Och då har ändå denna veckan varit lite seg med slappa kvällar på grund av våra förkylningar. Om jag mår som idag imorgon tror jag att jag vågar mig på att ut och springa på söndag. Åh, vad underbart det vore. Lägga steg efter steg bakom mig och känna styrkan.

Ikväll blir det lugnt. Kanske lite TP eller Alfapet.

Imorgon väntar renovering hos mamma och pappa.

Pang i dörrarna nu är det fika

Ibland när jag sitter mitt inne i en text så väcks jag upp av dörrar som dras igen.
Pang-pang-pang. Så var det fikadags.

Jag tar fem minuter av rasten för att avslöja för er kära läsare att det blir lite bloggande idag eftersom kvällen är vigd åt svärfar som fyller år. Så vi ska till landet på kalas.

Glad alla hjärtans på er!

Har damen lilla sett de vita ränderna...

Pappa släpper av mig och jag börjar gå mot kommunhuset. Kommer fram till övergångsstället och en bil som liksom hunnit för långt för att stanna kör förbi. Helt okej. Jag ska sedan gå över men en kvinna i silvrig Volvo med bilen full av barn kommer då körandes i en väldig fart. Hon gör inte minsta ansats till att stanna. Jag viftar till för att uppmärksamma henne på att det är ett övergångsställe och att hon enligt lag ska stanna. Hon bara tittar på mig. Om jag följt lagen och bara gått ut, tagit min rätt. Ja, då hade damen suttit där nu med en buckla på bilen och vem vet hur resten av våra liv hade blivit.

Ibland tär allmänbildningen på själen

Jag tror att man för att vara allmänbildad och hänga med i samhället bör bekanta sig med så stor del av det som möjligt.

Utifrån denna tes såg jag igår mitt andra avsnitt av I huvudet på Carolina Gynning. Av vilken anledning? Jo, det här är något som många i min ålder, upp och ner dryga tio år i åldrarna, ser på. Att bara ha sett ett program tycker jag inte heller räcker för att verkligen grunda sig en uppfattning.

Så jag åkte med Carolina Gynning till Ryssland. I början av programmet konstaterar en berättarröst att sen kommuninsmens fall har Ryssland blivit ett segregerat land med mängder av människor som lever i fattigdom, många under existensminimum, och så en grupp extremt rika människor. Det konstateras. Sen blir det shopping med Carolina och en 16-årig tjej vars föräldrar är sådär kolossalt rika. Gynning reflekterar inegnting över hur landet ser ut. Jo, hon konstaterar att hon trodde att kvinnorna i Ryssland skulle klä sig fult och se billiga ut, trots sina pengar. Jag konsterar framför tv:n att den enda som klär sig billigt är den svenska programledaren själv.

Efter 35 minuter ger jag upp. Det är nog. Min själ gråter över programmet och hur många som ser detta och tycker att det är bra underhållning och att Carolina Gynning är någon att se upp till. Hon har lyckats.

Visst, jag förstår behovet av att underhållas. Men se då Vänner där replikerna är rappa eller Hasse och Tage där dialogen är genial. Varför inte Postkodsmiljonären eller På Spåret eller Pang i Bygget eller till och med Dallas.

Många av öststaterna som nyss blivit "fria" ser ut just som Ryssland. Otrolig segration och ingen medelklass. Människor som är så rika att det inte går att förstå. Och var har de då fått sina pengar ifrån? Vad är det som har gjort dem rika? Jo, andras lidande.

Nej, slå av Gynning. Igår fanns det ett utmärkt alternativ på SVT. Igår sändes den första delen av Klass 9A. En klass på en skola i Malmö där 60 procent inte blir behöriga till gymnasiet, en klass som nu ska få nya lärare. Dessa råkar vara några av landets främsta pedagoger och tillsammans med eleverna ska de vända på utvecklingen. Målet är att bli en av landets tre främsta niondeklasser.

Ja, ni hör hur spännande. Jag har spelat in programmet och ska se ikväll. Jag sitter här med Gynning i halsen och hoppas att Klass 9A ska skölja bort den bittra smaken.

Vackra visor till Varberg

Kom till jobbet lite tidigt och hittade ett mycket glädjande mail i inkorgen.

Vi fick Sofia Karlsson, vissångerska, till Varberg den 1 juni. På teatern. Det kommer att bli jättebra. Här hittar ni allt om Sofia, som bland annat sjunger utifrån en av mina favorters poesi, Dan Andersson.

Skrivråd

En sak jag tycker folk borde uppdatera sig med i sitt skriftliga språk är den regel som gäller på alla större tidningar som arbetar efter TT:s skrivregler- den lyder att man använder ska, inte skall.

Jag vet att jag skrivit detta tidigare men det tåls att upprepa. Det skola inte heta skall. Om ni lär er det ska jag vara snäll framöver.

TT illustrerar regeln med en liten hund som talar om att "skall är vad jag ägnar mig åt, vof-vof".

Ekonomichefen har gått klart

Hansson & Möhring hade innan jul en spännande stegtävling som i överlägsen stil vanns av ekonomichfen. Denna blev lätt fanatisk under tävlandet. 89 000 steg på en helg fanns bland annat i facit. All denna gång ledde dock till en del bekymmer, framför allt ont i benhinnorna. Så när det häromdagen aviserades ny stegtävling på företaget tog han broschyren i egna händer...

Möbelplaner

I vårt tv-rum har vi en svart hörnsoffa. H hade denna med sig till boet, då var den dock blå. Mycket enveten som jag är så lyckades jag färga den svart, trots att det på soffans tvättlappar stod att den inte kunde blekas och att det på förpackningen med färg stod att det ej gick att färga tyg som ska kemtvättas. Det gick dock, om än med mycket möda och stort slit.

Jag jillar inte soffan utseendemässigt i rummet, den hade varit perfekt i en gillestuga eller annars sorts tv-rum. Men vårt tv-rum är liksom en del av den öppna planlösningen och hela det stora rummet går i en annan stil. Så jag vill byta soffa. Vill ha en Oxford eller Howard soffa. Till det en röd Ägget-fåtölj. Det hade varit supersnyggt hos oss.

Dock jillar vi soffan som soffa. Det vill säga- den är precis hur skön som helst. Har varsitt hörn vi kan ligga i och när vi vill ligga sammans är den så stor att vi bekvämt kan göra det.

Så det velas här...

Talar vi om samma sak?

Frågade en politker till om den här sakfrågan som jag inte hört talas om på intervjun. Han trodde dock att de pratade om en sak jag mycket väl känner till. Att jag och intervjuaren helt enkelt pratade om varandra. Är det så, så känns det som att jag borde ringa henne. För i nuläget måste hon tro att jag är totalt oallmänbildad och inte alls hänger med i stora riksnyheter. Ska jag ringa? Eller verkar det konstigt...

Mobil blogg

Premiär. Går sådär.
Henrik står vid stationen och väntar nu när jag kommer hem.

Det här med den där frågan vi dintervjun börjar klarna. Funderar på om jag måste ringa hon som höll i intervjun och meddela att självklart vet jag vad frågan gäller och jag har en stark åsikt om det hela. Om det nu är så att vi totalt talade kring varandra...

Återse Dogge

Dogge Doggelito ska snart komma till Varberg. Är vi, Kultur- och fritid, som ordnar en kväll för ungdomar. Kanske ska jag gå dit och säga tjena till Dogge. Vi är bundisar. Eller nja, vi träffades på tåget mellan Göteborg- Stockholm och satt i restaurangvagnen och pratade. Det var 2004, tror jag, någon gång i februari-mars.

Först kände jag inte igenom honom, utan en bit in i samtalet när han berättat att han sysslade med musik frågade jag glatt och omtänksamt om han hade några spelningar och någon skiva på gång. Han undrade då om jag hört talas om Latin Kings...

Han var rolig Dogge och berättade bland annat om när han som liten om somrarna varit i Finland (hans mamma var därifrån) och alla kallat honom för Lakritspojken.

Björnar, Kallur och jobbintervjuer

Min chef berättade att björnarna har flyttats till reservat nu, trots massiva protester från stadens invånare. Detta för att turismen kring det blivit för stor och man gör det här av säkerhetsaspekter. Trist. Björnar hör inte hemma i reservat.

Det gör inte vargar heller. I helgen hade HN ett underbart reportage från Skånes Djurpark och varghängnet. Det var Marianne och Håkan som varit nere och bekantat sig med detta mytomspunna djur. Marianne skrev också mycket riktigt om problemet med att hägnet bara är två hektar, i det fria rör sig vargarna över stora områden. Hur som- den fina läsningen och de underbara bilderna hittar ni här.

Mitt bland alla djur måste jag inflika att det var fantastiskt roligt med Susanna Kallurs världsrekord igår. Precis som med Wissman trodde jag aldrig riktigt på Sanna. Vita människor kan inte springa fort liksom... Men jag är så glad att jag hade fel. Jag har träffat systrarna och intervjuat dem vid ett par tillfällen och det är verkligen två glada och trevliga dalkullor.

På jobbintervjun i förra veckan gick det bra. Fick dock en sakfråga som jag var tvungen att besvara med ett "aldrig hört talas om". Det kändes ju mindre bra. Tillbaka här på Varbergs kommun har jag dock frågat alla, liksom jag har frågat Henrik, mor och far, och journalistsyster- ingen har hört talas om det frågan handlade om. Så det gör att det känns bättre igen. I veckan får jag besked om jag får komma på intervju 2, så håll tummarna för mig är ni snälla.

Vecka 8 ska jag sedan på en annan jobbintervju och ni kan väldigt gärna börja hålla tummarna för det jobbet redan nu.

Morgonfika och inbrottstjuvar

Får dricka kaffet lite snabbare idag så jag hinner skriva det här inlägget.

Inte mycket nytt under den gråa himlen. Vi är fortsatt snuviga och hostiga. Henrik hemma idag, då han är riktigt dålig. Igår fick han vansinnigt ont i huvudet och bara låg och jämrade sig.

Jag pep ner till föräldrarna för att låna Alvedon, vi hade bara Ipren hemma och det sägs ju att effekten blir bättre om man blandar.(Läkare sagt detta så förhoppningsvis stämmer det.) Grannarna till mina föräldrar är i Thailand och någon gång i helgen har de haft inbrott. Polisen var där igår kväll. Stackare att få reda på det när man ska ha det skönt på semestern, sen komma hem till ett hus som är genomsökt och plundrat. Nej, usch. Sen är det ju obehagligt för alla oss som bor i området.

Jag är glad vi har larm, med kamera och allt. Känns som man har gjort vad man kan.

Nu ska jag strutta bort till fikan. Chefen som har varit i Rumänien har kommit hem och förhoppningsvis har han historier om björnar. För byn han kommer ifrån ligger precis vid bergen och björnarna kommer ner, vilket lockar turister. Han har berättat mycket spännande om det här. Tyvärr har han varit hemma för det är sjukdom i familjen.

Nyttodag i hostans tid

Här hemma hostar vi båda och helgens planer modell roliga har ställts in. Idag har vi först storstädat och sen haft papperssortering. Känns bra.

Söta Erika kom förbi en sväng och drack honungste med sjuklingarna. Hon har varit nere i helgen för att hjälpa sin pappa lite. Han äger Glommens Fisk som jag tycker Erika ska ta över på sikt tillsammans med sin bror. Dels för jag unnar hennes pappa det, dels för att jag tror att hon skulle tycka det var roligt, dels för då får vi hem henne.

Pratade med Mia som berättade att lille Alex nu nått över 3 kilos strecket. I bakgrunden grät Isac, två och ett halvt år, eftersom han ryckt sin pappa lite väl hårt i örat och fått tillsägning. Att ta någon i örat har Henrik lärt honom...