Efter beslutet att spela Davis Cup-matchen mot Israel inför tomma läktare, vilket jag hårt kritiserathär, så sa jag att jag hoppades att Israel skulle vinna och sedan få möta ett land där demokratin levde och det var folk på läktarna. Igår när vi zappade mellan andra program och de två matcherna så var mina ord som bortflugna. Jag hejade friskt på Sverige och var arg på israelernas stundom osportsliga uppträdande.
Idag är det sticksiga i halsen värre än igår när det plötsligt dök upp.
Verkligen härligt det här. Fem veckor har gått nu. Och vi blr inte bättre.
Henrik var ju tillbaka hos läkare igår. De tog blodporver, ekg med mer. Men förutom att konstatera att det är ett virus så ser de ingen direkt åkomma utan skickar hem honom.
4 kommentarer:
Det går ju inte att inte heja på Sverige, sånt sitter i ryggmärgen :)
När det är virus kan man ju tyvärr inte göra så mycket annat än ta hand om sig och vänta...
Jag hade en arbetskamrat en gång som var dålig i nästan ett halvår innan han blev frisk och själv var jag ju dålig i över 2 månader nu i vinter. Det är frustrerande men det går över så småningom.
Fan vad otäcka ni höger männskor är matchen mot Israel bör stoppas och alla bör tänka på offren i Gaza och vända sig mot Israel rasistiska handlingar.
Idrott och politik ska hållas isär,
vanliga israeler har inte krigat..
Jag skulle kunna vara fördomsfull mot "vänstermänniskor" men jag vill se individer. Jag tycker som folk ovan här att idrott och politik inte hör ihop. Helt okej med en fredlig demonstration men inte folktomma läktare och rökbomber.Det är vad den här falangen står för.
Skicka en kommentar