Vem har inte varit i en situation när man inte får skratta men bara inte kan låta bli.
Förra året skulle vi ha tyst minut för att hedra en i klubben som dött. Båda lag står uppställda före match för detta när en supporter utifrån på väg in hejar på oss, med den mest roliga röst. Tre av oss i laget, varav en syster till supporten, kan bara inte hålla oss. Vi stod jämte varandra och när man såg hur det ryckte i någon av skratt och man hörde ett kvävt skratt så började man själv och så höll det på. Pinsamt, men inget som gick att hejda. Som tur är trodde många av de andra att vi grät...
Se detta klipp. Att programledaren har det jobbigt råder inget tvivel om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar