Fint folk som kommer sent får vara beredda att stå

För ett tag sedan upptäckte jag Anitha Schulmans blogg. Tyckt ganska bra om den.
Men igår kom ett inlägg som där hon gör bort sig och när folk sen inte håller med så publicerar
hon ytterligare ett inlägg i vilket hon förvärrar saken. Läs här och häpna.

För er som inte orkar läsa summerar jag:
Anitha och tjejgänget kommer till en föreställning och upptäcker att de har ståplats.
Anitha som är höggravid vill sitta. Men ingen vill ge upp sin plats. Det visar sig också i kommentatarerna att Anitha och company kommit bara några minuter innan det ska börja.
Det slutar med att en kille får ge upp sin plats och Anitha får sitta. Vi var ganska många som påpekade att Anitha skulle dels ha kollat upp platserna dels kommit tidigare om nu en sittplats var så viktig. Då kommer inlägg två i vilket hon berättar att hon och tjejerna stod på listan för de gick gratis då de kände Fredrik Lindström. Tydligen tycker hon att detta ska styrka hennes case, tvärtom känner jag...

Hon nämner också det här med folks tendens att resa sig för gamla och gravida på bussar, tunnelbanor m.m. Det är ju dock en helt annan sak. I december var jag ute och åkte tåg med SJ och när tåget väl rullade ifrån Stockholm var vi två timmar sena. Flera tågs resenärer skulle dessutom samsas i ett. Jag var i tionde veckan, hade magsmärtor, mådde konstant illa och frös som en galning (liksom alla andra som också väntat ute). Jag var "dödstrött" och orolig för hur jag mådde med tanke på barnet i magen, och kände att jag inte hade något val utan sa som det var och frågade vid ett fyrbord om någon kunde offra sig och ge mig en plats. Förutom de fyra som satt där hörde några till vad jag sagt. Alla reste sig upp och erbjöd mig sin plats. Flera frågade dessutom om de skulle hämta mat, vatten osv. Och detta var människor som precis som jag betalt för att sitta ner till Göteborg och istället skulle komma dit flera timmar sent efter först ha frusit röven av sig på en perrong.

Vad jag vill ha sagt att jag tror det beror på hur man frågar/ ber. Anitha kunde ha sagt typ.
"Ursäkta men jag visste inte att det var ståplats och det var dåligt av mig att inte kolla upp men som du ser är jag gravid och kan inte stå hela föreställningen. Kan vi turas om lite kanske och i så fall bjuder jag gärna på en öl eller vad du vill ha som tack."

Men om man tror att man är förmer så gör man väl inte så.

Socialdemokraternas nye ledare

Såg en bild på Håkan Juholt och tänkte direkt

på den här mannen. Lite likt eller hur?

OBS! Jag vill påpeka att jag absolut inte drar några andra paralleller mellan de här två männen.

I know what you did last summer

En fin bild på Frida,Åsa, Misan och mig.
Vi är ett gäng 79-or som spelat basket ihop i många år
och varit vänner i ännu fler.
Bilden är från augusti 2007 och Fridas härliga bröllop.
Min fråga är: vad gjorde jag den sommaren?
Var jag inlåst i en källare eller vad?
Kanske var jag bara först med trenden att vara blek är det nya svarta?

Makens fynd från Milano

En gång förutom i mat- och dryckessammanhang öppnade maken
plånboken när han var i modets huvudstad.
Han lyckades väl med sitt inköp tycker jag.

Första babyinköpet. =)

Blommor och choklad

Ikväll kommer min hjälte hem.
Då blir det blommor och choklad för honom.
Hans uttalande efteråt ljöd:
Aldrig mer. Roligt, men aldrig mer.

Han lät hyffsat trött också.

Skidsöndag

Idag blir det tv-soffan.

Satte mig redan vid halv åtta för att

ladda inför Vasaloppsstarten. Nu sitter jag här

och väntar på att Henrik ska ha kommit någonstans.

I och med start i sista startled lär det ta sin tid.

Hoppas han har skoj i alla fall.

Upptill Vasan planerar jag skrika mig hes framför skidskytte och femmil också.

Tvåfärgad orkidé

Magiskt eller hur?

Nej, egentligen inte. Lila blommorna är äkta,

den vita strängen är falsk. Eftersom orkidéer

blommar inte sådär väldigt ofta så köpte jag den

för att göra det liute roligare. Och nu när den riktiga

strängen blommar så är det ju riktigt roligt...

Lidande i Libyen

Det som sker just nu i Libyen är fruktansvärt.
Folket där behöver hjälp.
Samtidigt hade jag inte gjort det om jag var USA.
Jag menar varför skicka sina unga kvinnor och män för att hjälpa
och därmed riskera deras liv när USA ändå alltid får skit i efterhand.

Med det vill jag ha sagt att jag inte tycker USA är den stora förebilden och alltid
gör rätt, men jag tycker trots allt att de räddat länder och folk gång på gång.
Hur skulle världen sett ut idag om inte vissa dikaturer och dess ledare visste att USA
fanns där med sin vapenmakt?

Mannen mot mandomsprov

Tidigt imorse var det åter dags att vinka av Henrik.
Milano var det sist, Mora denna gången.
På söndag kör han nämligen sitt livs första Vasalopp.

Själv verkar jag ha strandat i soffan. Men värre kunde det vara.
Var hos BM igår och fick höra små fina hjärtljud. Lycka.

Tappat lite i blodvärde men hade
annars bra värden och fin låg vilopuls. Så det ser ut som det ska. Mättes också för

första gången, magen alltså, och vi ser ut att ligga precis under den övre kurvan.

En rejäl baby hittills med andra ord.

Mommo min Mommo

Älskade Mommo, du är med oss idag och alla dagar.

Dagen idag, den 3 mars, var min mormors födelsedag.
I år skulle hon ha fyllt 98. Men i april 2008 somnade hon in.
Idag tänker jag så mycket på henne. Minns alla födelsedagar vi firat.
Jag hoppas att någon dag minns mina barnbarn mig med samma
kärlek och glädje.

Livets villervalla

I ett försök att pigga upp mig själv tog jag fram våra konstgjorda men ack så vackra

Mimosakvistar igår. När jag bodde i Rom var det så vackert så jag nästan grät när

den blommade vilt om våren. Tyvärr är den usel som snittblomma så om man vill ha

den inne får det bli i falsk variant. En vår i Rom med blommande Mimosa borde alla få i sitt liv.

Maken landade väl här hemma igår kväll efter ett lyckat Italienäventyr.
Något puss- och kramkalas blev det dock inte med tanke på att jag är som en
stor smittohärd.

Känner mig lite vemodig dessa dagar. Vi var gravida i somras och hade BF 2 mars.

Det gick som ni förstår inte bra den gången. Nu är BF istället 30 juni för en annan

baby. Och bara det går bra denna gången spelar inget någon roll men dessa dagar finner

jag mig tänkande mycket på liv och död, förluster och vinster.

När systerdottern frågar var hon var innan hon föddes brukar vi säga att hon var en stjärna

på himlen. Sen valde vi den stjärnan och hon kom till oss. Jag älskar när hon tryggt säger

"då var jag bara en stjärna på himlen men sen kom jag hit till er". Jag tänker att så är

det och att stjärnor som varit på besök hos oss men inte fått stanna finns där uppe på himlen och lyser för oss, vakar över oss. Vi här nere på jorden är inte ensamma.

Hur som, jag antar att vara jättesjuk inte hjälper mot vemod. Finns mycket tid att tänka när

man ligger nerbäddad för femte dagen i rad...

Drömmer om bättre dagar

Mår piss och är vemodig.

Drömmer om bättre dagar.

Maken kommer i alla fall hem ikväll.

Fast han lär ju vilja hålla sig på behörigt avstånd...

Lilltoss 5 år!

I mormors fina gamla dräkt fråm 50-talet.

Vi har alla haft den under åren och nu är

det nästa generations tur.

Världens finaste guddotter fyllde fem i förra veckan.

Och i lördags var det dags för indiankalas.

Är så sorgligt att vi bor som vi gör med 50 mil mellan oss,

men tack vare bilder så blir man lite delaktig i alla fall.

Och så fort vi ses ska vi ha eget kalas har vi bestämt.

Märta och jag.

Öron, näsa, hals

Ja, det finns väl en anledning till att öron, näsa, hals hör ihop på sjukhusen.

Det ena ger det andra liksom och här är helt täppt överallt liksom. Så det är bara att

hålla sig i sängen och dricka varmt.

Måste sluta stressa över allt jag har på jobbet som inte blir gjort nu.Efter att nu ha avbokat möten finns det inget mer jag kan göra. Blir dubbla tag när jag är tillbaka. Önskar ibland att

jag likt vissa andra kunde säga att jag aldrig tar med mig jobbet hem. Tror i och för sig

inte på att man med mitt slags jobb kan göra så och samtidigt prestera bra. men just nu hade

det varit skönt.

Gillar rummet på bilden ovan, men framför allt är det tavlan till vänster som vi

vill åt. Har mailat Sköna Hem och bett dem undersöka vem fotografen är.

För såklart stod inte det i reportaget och det är klart att vi ska ha den med tanke på makens halvtidssyssla. Coolt hur lysrören funkar som taklampa och gör det så himla snyggt.

Inspiration för framtiden?

Vinst för mitt lag utan mig

Idag var det dags för årets första träningsmatch för mitt lag.
Jag kunde inte ens stå vid sidan om och heja i och med "sjukan".
Tjejerna vann fick jag dock rapport om. Härligt.