Idag har det varit mys i kvadrat. Advent kräver sina förberedelser och Märta tycker inte att less is more om jag säger så.
Nu har vi precis fått den lilla att sova, hennes eftermiddagsnapp blev lite sent.
Så nu blir det mat.
lördag, november 29
Missförstånd
Mitt inlägg under detta behöver nog utvecklas lite.
Tar tag i det på måndag.
Menade inte alls så så det tydligen uppfattas.
Tar tag i det på måndag.
Menade inte alls så så det tydligen uppfattas.
torsdag, november 27
Kul på konferens
Efter två föreläsningar är det nu dags för lunch. 800 personer samtidigt så Jenny och jag tar det lugnt bort för att undvika första rusningen.
Igår kväll var det mys i Smedslätten som gällde. Märta lika go som alltid.
Igår kväll var det mys i Smedslätten som gällde. Märta lika go som alltid.
onsdag, november 26
Mellanlandning

Igår var vi i Köpenhamn med en stor del av folket här. Väldigt fin dag i en kall dansk huvudstad som bjöd julstämning med ljusslingor, granar, julskyltning och glögg.
Mitt i lunchen idag åker jag vidare upp till Stockholm. Ungdomsstyrelsens Rikskonferens väntar i dagarna två. Stannat också över helgen hos Jennifer, Rikard och Märta.
måndag, november 24

*Espressomaskin från Nespresso eller Gaggia


* Pärlörhängen, Thomas Sabo (nummer H1404-1-374)'
*Fat och uppläggningsskålar från Jelly Bean


*Marimeko skål, Maribow i matt frost.
* Urfin poster, "Love & the sun will shine upon you"

*Prydnadskudde, Rosig från Mio


* ´Golvlampa, Top Hat från Mio, i vitt.
* Böcker: Svensk Maffia av Matti Larsson och Lars Wierup
Dödergök av Katarina Wennstam
Drottningen vänder blad av Alan Bennett
Min far hade en dröm av Barack Obama
Julkänslan börjar komma
Frost och snö ute gör mig glad. Förberedelser inför första advent gör att julkänslor börjar spira. Tänk så mycket mysigt som ligger framför oss den närmaste tiden. Om en månad äts det gröt och skinka, vi öppnar klappar och ser på Kalle Anka. Och framför allt är vi med familjen.
Jag älskar julen.
Jag älskar julen.
Fina vänner
fredag, november 21
Märta och pingvinen
torsdag, november 20
Sov gott lilla Mommo
Jennifer hade skrivit en väldigt fin dikt till Mommo som hon läste på kyrkogården, tappert darrande på rösten.
Ni får ta del av en del av den, ni märker dock inte av censuren...
Ord av kärlek. Till någon som fattas oss så otroligt mycket.
Älskade Mommo, Mumin, Mamma, Gammo.
Du var så mycket, för alla oss här var du någon.
Oersättlig. Omistlig.
Du föddes i brytningstidens mars, 1913, i en annan tid, ett annat liv.
Du dog i den spirande vårens april, år 2008.
En trött kropp fick vila, en allt mer rastlös själ fick ro.
Nu, i naken november, i väntan på vinterns långa sömn, för vi dig till din sista vila.
Snart kommer snön och du ska sova tryggt intill de dina.
Mommo, nu har du kommit hem. Till Uppsala. Till din man, till ditt barn, till din mamma. Vi pratade en del om dig och ditt, men aldrig så mycket som vi borde ha gjort. Vi borde alla ha lyssnat mer, sagt mindre. Och efteråt är allt för sent.
Jag hoppas och tror att du är hemma hos dem nu, Mommo, att ni alla är tillsammans.
Jag vet att du slängt rullatorn, att du skrattar och är brun och åker med morfar i den där italienska sportbilen du alltid pratade om, men inte kunde minnas namnet på, med skinnhandskarna på dina små, fina händer. Stark och frisk och levande. Och med ditt barn i ditt knä.
Jag ringer ditt nummer ibland och de säger att abbonenten upphört och hänvisning saknas. Men jag vet ju att du är där, långt bort, men ändå så nära.
Du är där Mommo, där du ska vara och de är där hos dig. Och här är vi, åtskilda från dig, men ändå tillsammans. Och här är alla minnen av plättar och fia och Ovandahls och pianot och apelsintårta och du i vattenbrynet på stranden och alla hos dig på Valborg i Uppsala och du som kommer med tåget och vi som väntar på perrongen och glädjen när du kommer och sorgen när du åker.
Nu har du rest igen, Mommo.
Bort, men hem.
Vi älskar dig.
/Vi alla, genom Jennifers vackra ord.

Märta, Ninebarnet och jag tar ett sista farväl genom slängspussar.
Ni får ta del av en del av den, ni märker dock inte av censuren...
Ord av kärlek. Till någon som fattas oss så otroligt mycket.
Älskade Mommo, Mumin, Mamma, Gammo.
Du var så mycket, för alla oss här var du någon.
Oersättlig. Omistlig.
Du föddes i brytningstidens mars, 1913, i en annan tid, ett annat liv.
Du dog i den spirande vårens april, år 2008.
En trött kropp fick vila, en allt mer rastlös själ fick ro.
Nu, i naken november, i väntan på vinterns långa sömn, för vi dig till din sista vila.
Snart kommer snön och du ska sova tryggt intill de dina.
Mommo, nu har du kommit hem. Till Uppsala. Till din man, till ditt barn, till din mamma. Vi pratade en del om dig och ditt, men aldrig så mycket som vi borde ha gjort. Vi borde alla ha lyssnat mer, sagt mindre. Och efteråt är allt för sent.
Jag hoppas och tror att du är hemma hos dem nu, Mommo, att ni alla är tillsammans.
Jag vet att du slängt rullatorn, att du skrattar och är brun och åker med morfar i den där italienska sportbilen du alltid pratade om, men inte kunde minnas namnet på, med skinnhandskarna på dina små, fina händer. Stark och frisk och levande. Och med ditt barn i ditt knä.
Jag ringer ditt nummer ibland och de säger att abbonenten upphört och hänvisning saknas. Men jag vet ju att du är där, långt bort, men ändå så nära.
Du är där Mommo, där du ska vara och de är där hos dig. Och här är vi, åtskilda från dig, men ändå tillsammans. Och här är alla minnen av plättar och fia och Ovandahls och pianot och apelsintårta och du i vattenbrynet på stranden och alla hos dig på Valborg i Uppsala och du som kommer med tåget och vi som väntar på perrongen och glädjen när du kommer och sorgen när du åker.
Nu har du rest igen, Mommo.
Bort, men hem.
Vi älskar dig.
/Vi alla, genom Jennifers vackra ord.
Märta, Ninebarnet och jag tar ett sista farväl genom slängspussar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
