Gråt för Danmark

Förlust. Vinst. Katastrof. Så blev dagens facit.

Min kärlek till dansk fotboll föddes när jag fem år gammal satt framför en brun gammal TV och såg Danmark spela, två år senare i Mexico avgudade jag dansk fotboll och min stora idol Michael Laudrup. Kärleken har levt vidare under åren och spelarna som berett mig så stor glädje har varit många. Bröderna Laudrup mest av alla. Jag har gråtit när de förlorat i VM-kval mot Rumänien, gråtit när dom vann EM här i Sverige, gråtit när dom föll mot Brasilien 98 när Danmark förtjänade en vinst och semifinalplats och gråtit när vi spelade 2-2 i Portugal.
Jag har våndats varje gång vi mötts och jag har varit tvungen att välja sida. I detta EM-kval har mitt hjärta dunkat för två lag.

Några av mina käraste minnen i livet kommer från Idrottsparken och danska vinster. De danska roliganerna har varit en stor del av härligheten.

Som jag hatar Christian Paulsen och den danske supporter som attackerade domaren. Tillsammans förstörde de två festen ikväll.

Som jag ogillar att våra svenska spelare och ledare, samt kommentatorerna glädjs över segern. Vilken seger vill jag skrika?! Ingen vann ikväll. Fem spelare blir ifråntagna det finaste man kan göra. Mål för sitt landslag. Vi får en seger som intet är värd. Danmark missar EM.

Alla som känner mig vet att jag alltid gör vad som helst för att vinna. De som känner mig väl vet att jag dock aldrig skulle göra det. Det som är det sitter liksom i ryggraden.


Jag grät efter matchen och nu när jag skriver detta hör jag en känd refräng i mitt huvud. Den går på repeat.

I would do anything for love. But I won´t do that.

Nio poäng på spel

Lördagen blir svettig då nio viktiga poäng står på spel.

Klockan 14 tar sig Vessigebro an Oskarström på bortaplan. Juniorlandslagsspelaren Niclas Johansson är på uppdrag vilket är ett tungt avbräck i de blåas uppställning. Men mycket trevligt är att se att man testar Nicolas Langenheim på topp. Något jag velat en längre tid. Då tränare Fridolf frågade sin assisterande tillika min sambo så kom han med det förslaget. Vilket mottogs väl. Snart tar jag över coachningen helt...

Fyra drar Böljan- Husie igång. En måsteseger för mitt kära gäng. Som vanligt denna säsong sitter jag på läktaren och lider.

Största höjdpunkten är såklart kvällens landskamp på älskade Idrottsparken i Köpenhamn. Normalt sett brukar jag heja på di röe-vite, men idag håller jag stenhårt på oss såklart. Tror på Elmander- Allbäck från start, och hoppas på detsamma. Men med trettio kvar sätter vi in Zlatan. Sen mot Island är det bara han från start som gäller.

Dagens bollen är rund

Falkenberg knep poäng av pigga nykomlingen Sirius.

Sirius tränare var stroppig så i kostym. Men ett konstant spottande och ett snyt i handen och torka av det mot avbytarbåset drog ner betyget.(Okej, han sköljde av handen sen- men ändå...)

Gud, vad härligt det är att gå på match på den här nivån och inte jobba. Jag bara gled med Agnes och njöt.

På Kvällsöppet diskuteras just nu fotboll. Syster Jennifer är med och är jättesöt, samt säger bra saker om varför fotboll är så poplulärt och att hon tycker att kvinnor som klagar över fotbollstokiga karlar får skylla sig själva när de inte sätter ner foten och kräver utrymme för sina intressen. Fotbollsfrun som klagat förstår inte alls vad syster menar och börjar dilla något om att hon nu ska testa att gå ner till Fredrikskans och spela mittback. Med dessa ord symboliserar hon en klassisk spelarfru enligt mina fördomar. Men nu är jag elak. Jag gillar hennes blogg. Även om språkat är lite ovårdat ibland.

På måndag kan jag börja träna igen. Hurra!

Tre vakter tog emot

Hon blev förresten väl mottagen igår. H och jag skulle till banken men då Henriks pappa jobbade i trädgården lämnade vi öppet och jag sa åt Agnes att bara gå in. Men så hade jag visst larmat. Och eftersom hemtelefonen ligger nere gjorde Securitas en utryckning...
Stackars Agnes fick ett annorlunda mottagande här på västkusten...

På UNT:s sportblogg (något HN måste skaffa= Jill införa?!) kan ni läsa allt om det.

Dagens gäst

Det är min föredetta kollega på Kvällsposten/Expresen- Agnes Dunder. Hon jobbar numera för Upsala Nya Tidning. Är första gången vi ses sen mitt 25-års firande. Mycket trevligt. Kvällen igår avnjöts med thaimat och lite rödvin. Fast inte för alla förståss...

Hon är nere för att följa Falkenberg-Sirius ikväll. Tydligen har UNT järnkoll på sina lag och följer alla bortamatcher också på plats. Med tanke på läget i Sirius så tror hon på vinst med 2-0 för hemmalaget. Jag borde förståss kanske kunna hemmalaget men det kan jag inte. Tyvärr är inte Falkenberg den sortens lag som väcker engagemang hos gemeneman i staden. Tvärtom. Det är något osexigt över laget. Gäsp. Men eftersom många andra tipsar bara sådär, så slår jag till med 1-2.



Söta Agnes

Dagens krönika

För er som inte har Hallands Nyheter. Själv ska jag till läkaren med mina inflammerade munsår som bara blir störe och fler...


Min systers förlossningspsykos

Min största storasyster, eller snarare äldsta storasyster vilket hon skulle föredra att jag kallar henne, har en dotter som nyligen fyllde ett. Så för drygt ett år sedan var syster följaktligen höggravid. Detta epitet hade hon dock börjat använda redan i november, vilket lett att jag lite försynt frågat vår mamma, vad syster skulle bli sen om hon var det redan i slutet av sjätte månaden.
Min syster var inte en av de där som från dag ett går runt med ett saligt leende, en som det "skiner" så där magiskt om under graviditeten. Kort sagt såg syster fram emot barnet, inte tiden fram till leverans.
Extra tungt för henne var att i sin roll som reporter på Sportbladet var det tänkt att hon 2006 skulle åka på vinter-OS i Turin och fotbolls-VM i Tyskland. Men babyn satte stopp för detta och vem som helst med en smula sportintresse förstår att det kändes som dålig timing. Och i ärlighetens namn var det en del gnäll.
Babyn kom så under OS, en dag med dubbla svenska guld (Björn Lind och Anja Pärson). När min svåger kom ut som nybliven pappa spelades passande nog nationalsången på tv:n i dagrummet. Några timmar senare ringde jag syster.
Jag: - Det är jag. Grattis, grattis! Så underbart.
Syster: - Tack, tack. Men underbart var det inte...
Nu följer minutrar när syster beskriver förlossningens vederbördor. Slutsatsen som kan dras är att hon håller med om att det är en nära-döden-upplevelse.
- Vad gör ni nu då?
- Inte så mycket, jag ligger här med ballerina i sängen.
Detta sägs med salig röst av min syster och lite förvånad tänker jag att okej, det är gott med ballerinakex men varför pratar hon om det. Leder in samtalet på systerdottern och vi pratar en stund när syster plötsligt brister ut. - Ballerina, ballerina, ballerina...
Shit, hon har blivit galen tänker jag. Förlossningspsykos...
- Varför håller du på och tjatar om ballerinakex?!
Skrattande kan syster nu friskförklara sig genom att berätta att hon inte alls pratar om kex utan om sin lilla dotter. Ballerina blir tredjenamnet, sprungit ur att föräldrarna efter OS-invigningen kallat bebisen i magen för Ballerina efter de stora ballerinor som var med i showen. Minst sagt lättad, brister jag ut i ett "åh, så mysigt och fint".

Var god förklara din insättning

I förmiddags stegade jag in på Nordea. Det blev så småningom min tur. Jag la fram lappen där det stod att jag skulle sätta in 48 000 på Henriks konto. Jag tog pengarna ur min rosa plånbok och la dem på disken framför den manlige bankiren.

-Varifrån har han fått så mycket pengar kontant?
-Han?
-Ja, Henrik.Har han sålt en bil eller något?
- Det är jag som ska sätta in pengarna till honom...
-Ja, varifrån har ni fått så mycket pengar?
- Men det är alltså jag som sätter in dem till honom för att jag vill det.
- Var kommer pengarna ifrån? Varför har du så mycket i kontanter?
- Vadå, jag kan väl ha samlat hemma ett bra tag eller vad som. Du har väl inte med det att göra.
- Men det är så mycket kontanter...
-Ja, det är det. Och ja, vi har sålt en bil. Men det borde jag inte behöva säga...

Avskuren från världen

Ligger hemma sjuk för tredje dagen. Hög feber och alltmänt klen. Dessutom stora munsår inne i höhgra kinden....

Är ej kontaktbar då vi under trädgårdsarbete lyckats kapa telefonledning. Inte heller bredband... Gör således mitt första blogginlägg från mobil. Något i alla fall.

Trevlig helg på er alla.

Tack för den Ebba

Av en rad olika anledningar följer jag Ebba von Sydows blogg. Ett trevligt avbrott från vardagen/verkligheten.

I alla fall.

Hon har tipsat om så kallat "torrschampo" som man använder för att rädda hårdagar då man inte hunnit tvätta håret och rötterna känns feta. Denna produkt har hon kallat för räddning. När jag häromdagen var inne på Kicks i nya gallerian här i stan så plockade jag till mig ett torrschampo så. Och det fungerar mot feta rötter. Men för mig som brunhårig blir biverkningen att det ser ut som att jag har mjäll, då det lagt sig som små vita korn. Jag kan säga att det syns betydligt mer än de feta rötterna gjorde.

Jättekul det här. Nu åker jag och föreläser för 50-talet skolbarn. Så där lagom fräsch.
Grrr, Ebba. Grrr.

Release Zlatan

Ikväll var jag bjuden på release-parrty uppe i Stockholm. Är av boken "Zlatan är Zlatan", som min syster Jennifer har skrivit tillsammans med lika utmärkta Petter Karlsson. Är deras andra gemensamma bok. Den första var succésäljande "Sfinxen från Torsby" som handlar om Sven-Göran Eriksson och som kom ut när han var som mest aktuell.

Tyvärr kommer jag inte närvara ikväll. Vilket är extra tråkigt då jag hade fått chansen att träffa lite gamla kollegor från Sportbladet. Men, men...

Imorgon fyller min baby 35, så ikväll blir det lite förberedelser för det.


Recension av boken kommer så småningom. Läste den redan när den bara fanns i lösblad och kallades manus...

Opportunister

Tung förlust för BP i derby mot AIK. Pappa och jag gjorde vårt från soffan men det hjälpte inte. Retade oss på kommentatorerna - Kåmark och Perlskog. Som alltid kan vi konstatera att de håller på det stora laget. Varför? Det är ju Davids seger som är den härliga.

Min man har åkt till Mölle

Nej, inte riktigt men medan han ikväll åt middag på en lyxkrog i Berlin så satt jag på en träbänk på Brovallen i Vessigebro och såg hans lag spela. Pappa och jag hade bestämt oss för att skippa matchen och för en gång skull ha en fredagskväll hemma (är mycket fredagsmatcher). Men intresset tog överhand. Vi anlände lagom till andra halvlek. Tyvärr förlorade Vessige med 1-0.

Imorgon åker mitt lag till Malmö och möter Vången. Jag håller tummarna hemifrån. Om man nu kan hålla tummar medan man målar hus.

Just det, jag har glömt att berätta att två gavlar, de som ligger åt väst, har fått mögelskador. De var mest slitna och jag målade dem tre gånger förra året. Nu måste vi byta brädor och sen måla. Överjävligt är ordet.

För övrigt säger dem i färgaffären att nu för tiden är det mindre gifter i färgerna och folk får mer och mer mögel. Om vårt möglar igen eller mer, så lovar jag att tura till Polen eller något.

Ännu ett ålderstecken

Två glas vin på en torsdagskväll funkar inte längre. (Se nedan)

Cykelturen till tidningen fick mig något piggare. Direkt efter redaktionsmötet ska jag sen springa och köpa mig en frukostfralla. För att palla...

När katten är borta

Då ligger Jill i soffan. Slötittar på tv och unnar mig ett glas vin.

Henrik är på affärsresa. Bland annat besöks tyska saltgruvor. Jag har dock arbetat flitigt hela dagen med huset och trädgården. Så det är välförtjänt det här. Regnet slår mot rutorna.

Polis, polis

Sprang ärenden i förmiddags och på väg hem blev jag stoppad av polisen. Direkt när de vinkar in mig så blir jag hypernervös. Även andra bilar stoppas i vad som visar sig vara en "nykterhet- körkortskontroll". Polisen som kommit fram till mig säger detta, men jag hör "nycklar- och körkortskontroll". Förvånad lämnar jag över min nyckelknippa. Ännu mer förvånad tittar poliskvinnan på mig (hon var för övrigt väldigt snygg) och då fattar jag. Blåste lugnt och det visade så klart ingenting. Behöver jag påminna er om att jag arbetat med projekt för "Don´t drink and drive"?

Däremot så hade jag inget körkort i plånboken. Blev rädd att detta skulle föranleda böter. Men jag visade mitt legg och efter att hon kollat uppgifterna så fick jag köra med en kör-lugnt-hälsning i bagaget. Och så lovade jag att anmäla körkortet försvunnet om jag inte hittade det hemma. Det har jag inte gjort, respektive gjort.
Så nu blir det till att gå och bli fotad någon dag. Smile.