Äntligen

Efter att jag utlovat sådan i typ två år nu så

fick idag min makes kollegor äntligen smaka min hembakta rulltårta.

Sist när jag skickade med köpt fick jag underkänt, hoppas det blir godkänt

nu. Tack mor för viss (läs mycket) assistans i bakandet.

Time-out

Dags att ta undan fastlagsriset, snart fram med påskris istället... I måndags kväll spydde jag som en kalv efter middagen, härliga flashbacks från de sjutton första veckorna på det... Sen hade jag frossa och gick och la mig. Jobbade igår men mådde allt sämre ju längre dagen gick. Kom hem och stupade i säng. Hade hög feber och mådde jättekonstigt. Maken pysslade om allt han kunde. La mig för att sova vid halv nio, men låg febervaken till halv tre. Sen somnade jag och sov till åtta. Ringde jobbet. Tar time-out idag. Mår ganska så bra nu men vill ta det extra lugnt. Så strax blir det lite mer sömn och så en lugn eftermiddag och kväll på det. Avverkat några viktiga jobbsamtal så det känns okej, missar tyvärr ett möte som både skulle vara roligt och viktigt men det är inget att göra åt. Nya tag på torsdag förhoppningsvis.

38 och 94

Efter härliga dagar i Bromma är det nu åter vardag. Idag fick jag för mig att räkna lite. 38 arbetsdagar kvar tills jag går hem. Hjälp, har massvis kvar att göra. En del roligt, annat mindre roligt. 94 dagar kvar till BF. Vi längtar.

Favorit i repris har gått förlorad

Idag på makens jobb hade tydligen en incident jag var inblandad i och skrev om på min dåvarande blogg, kommenterats. Tyvärr kan jag inte köra favorit repris då arkivet skadats...

Storyn om hur jag helt berättigat "slogs" med en annan kvinna om tre hyacinter och blev kallad rasist för att jag inte gav dem till henne får jag återberätta en annan dag.

Just nu är det seperationsångest. Ser fram emot kommande dagar i Bromma men att vara ifrån Henrik ser jag inte fram emot, är som att alla hormoner ställt in kroppen på ett enormt behov av att vara nära min man. Det har jag ju alltid, men nu är det extremt.
En dag när han var ute och sprang så bröt jag ihop och när han kom hem bara grät och grät jag...

Mixat från helgen

Fredagen gick till jobb från arla morgon till sen kväll.
Hade ett lyckat arrangemang för ungdomar "Vem fan bryr sig i Varberg?"
med en föreläsning och konsert. Var Nanny-Maja Anderback som föreläste,
kan verkligen rekommendera. Intressant och tankeväckande om världen, människor, klimat
och handel.

Igår var en lugn dag med mycket gos, löprunda, lite skidor på TV och trevlig middag på kvällen för vänner, Sara och Patrik. Givetvis avrundades kvällen med spel,
När och fjärran denna gången också. Tjejlaget vann en gång och killaget en.

Idag blir det först Gekås för Sara och mig innan vi åker till idrottsplatsen i Ullared för se våra mäns Ullared möta Sperlingsholm. Planerar en löprunda under dagen också.

Just nu har det varit frukost framför nyhetsmorgon med Libyen och Japan, två stora kriser som båda berör och skrämmer.

Det enda som betyder något

Jag kontrar inlägget nedan med detta.

Kaninen som vi fick av affären när vi köpte barnvagnen
har numera en blåvitrandig halsduk, istället för den bruna
som kom med. Den blivande mormodern har stickat. Hon
tyckte att kaninen måste matcha vagnen och också gå i våra
fotbollslags färger.

Vi är redan så många som älskar det barn som bor i min mage.
Vilken lycka det är. Och nog borde varenda unge ha det så.
Alla barn ska vara oändligt älskade.

Två saker vi inte tycker om

Ett. Mitt lag åker till Barcelona på träningsläger utan mig.
Blöningen blir ju god, men just nu suger det.

Två. Människor som försöker ta andra människors ära.
Framför allt när de gör så mot underställda. Senaste tiden
har varit en lång radda med olika saker som folk försöker
ta ifrån mig. Skriver snart ett manifest och spikar upp.

Vad gör man med en söndag eftermiddag?

Jo, man har hjärngymnastik.

Maken var bättre dock med sina 391 poäng mot mina 388...

Typiskt.

Mommo min Mommo

Älskade Mommo, du är med oss idag och alla dagar.

Dagen idag, den 3 mars, var min mormors födelsedag.
I år skulle hon ha fyllt 98. Men i april 2008 somnade hon in.
Idag tänker jag så mycket på henne. Minns alla födelsedagar vi firat.
Jag hoppas att någon dag minns mina barnbarn mig med samma
kärlek och glädje.

Drömmer om bättre dagar

Mår piss och är vemodig.

Drömmer om bättre dagar.

Maken kommer i alla fall hem ikväll.

Fast han lär ju vilja hålla sig på behörigt avstånd...

Vinst för mitt lag utan mig

Idag var det dags för årets första träningsmatch för mitt lag.
Jag kunde inte ens stå vid sidan om och heja i och med "sjukan".
Tjejerna vann fick jag dock rapport om. Härligt.

Ensam hemma

Ligger nedbäddad i soffan och slötittar på superdålig Melodifestival.

Tackar som sagt jobbet för feber, hals- och öronont. Men nu blir det lugnt framöver.

Och om jag inte gör det vilket innebär att det inte blir gjort kan vara

nyttigt för alla att se. Nu är det bara egna hälsan vilket vill säga babyns,

som prioriteras.

Maken har åkt till Milano med sin bollklubb för några härliga dagar.

Höjdpunkt seriefinalen på måndag Milan- Napoli. Inte alls avis...

Hoppas nu de får asroligt på alla sätt. Ingen så värd lite nöje som min H.

Är ju inte riktigt ensam förresten. Känner titt som tätt rörelse inifrån.

Välsignade unge, väx och må bra. Dina föräldrar längtar så tills du kommer

till oss i sommar.

En blå barnvagn och ett ont öra

Det blev två fina långa proemander i helgen.

Men inga vårtecken direkt. Tecken på nytt liv fick vi ändå till oss

i helgen. Barnvagn inhandlades. En klassisk Emmaljunga blev det, svenskt är godast.

Den står nu hemma och väntar precis som vi. Vi valde en underbart klarblå färg, man blir glad av den. Så nu har vi varit ute i väldigt god tid med en av de där sakerna som bör vara på plats.

Är superförkyld med hals- och öronont. Satt på en konferens hela förra tisdagen i 15 graders värme. Tack för den liksom. Hade det inte varit sportlov och nyöppnande för Rådhuset (ungdomshus) som jag ansvarar för så hade jag legat nerbäddad. Nu hankar jag mig fram.

Tar det såklart försiktigt med tanke på tillståndet.

Välsignad varde jag

Efter min långa frånvaro slänger jag in lite glada nyheter här i bloggen.
Det bor en baby i min mage. Vi är överlyckliga. Men också respektfullt oroliga.
Så oavsett om ni tror på Gud eller naturen- be för att den högre makten är med oss.

Halvvägs och lite till är allt jättebra med mig och jag känner rörelse inifrån.
Men första 17 spydde jag dygnet runt.
Ni ska få en del anekdoter från den tiden för det bästa är nog att försöka skratta åt eländet...

Idag tar vi nya tag

Har varit mycket ett tag på jobbet för att uttrycka det milt.

Och det har inte lättat.

Likväl försöker jag blåsa lite liv i bloggen nu.

Idag väntar en dag på Rådhuset, ungdomsstället som jag basar över.

Det pågår renovering för fullt och på något sätt ska vi få den klar till

på måndag då vi nyöppnar i och med sportlovet.

Privat blir det en löprunda när jag kommer hem och sen lite hederligt soffmys.

Gläds väldigt varje eftermiddag som blir allt ljusare.

Det har vänt, vi är på väg nerför i vårt mörka nord.

Slår in klappar, åker skidor och funderar

För att använda ett slitet uttryck. Det lackar mot jul.

Gör det obligatoriska; handlar klappar och slår in klappar, bakar pepparkakor och äter pepparkakor, dricker glögg och tänder ljus, klär granen och pussas under misteln.

Upptill detta så funderar jag massvis, finns beslut att tas. Vänder på en ledstjärna också för mig som ska visa mig vägen jag ska gå.

Dags för pepparkakor

Maken är på jakt hela dagen och själv
softar jag här hemma. Fortfarande lite halvkrasslig.
Sett på skidskytte och besökt föräldrarna.
Nu lite fart: pepparkaksbak.

Minnen på en måndag

Tråkmåndag och lite grå i sinnet.

Då minns jag en helt annan dag.

Kurering pågår

Idag är det varma drycker, nässpray och sängläge som gäller.
Höstens första och förhoppningsvis sista förkylning är här
och har kopplat mig i ett järngrepp.