Regn, rusk och ärenden

I natt blåste det rejält här och regnet började falla vid tretiden.
Rusket höll i sig hela förmiddagen men lättade lite lagom till
att Floyd och jag skulle ut och göra ärenden. Regnar dock
fortfarande lite så nu blir det sängen med en god filt för oss båda.

Sol och trängsel

Haft en underbar påskledighet i sköna solens glans.

Bara sett min fine make jobba lite för mycket.

Men så är det två gånger om året; vårbruk och skörd...

Idag var det mer än full fart på jobbet. Och så

lär det bli fram tills att jag lämnar över till min vikarie den 23 maj.

Han kommer verkligen till dukat bord sen och får typ smaka allt det

goda jag sått och skördat... Men, men. Huudsaken är att jag känner att

jag lämnar ifrån mig med flaggan i topp.

Annars är allt bra. Kräks lite då och då men det gör liksom inget.

Och så är det trångt förståss. Stackars liten därinne. Lite synd om mina revben

och organ också. Längtar.

Vi hade i alla fall tur med vädret

Pip och jag hänger själva dessa dagar. Anledningen till det stavas vårbruk. Idag var vi duktiga och var ute några timmar på förmiddagen och jobbade i landen. Sådde sallad, morötter, rädisor, gullök, rödlök och gräslök. Sen var vi lite trötta så då gick vi in och åt pasta carbonara. På det sov vi i en dryg timme. Nyvakna gick vi ut på promenad, kände mer för det än för löpning idag. Var skönt och härligt i solens glans och med fågelkvitter runt om. Hemma igen hade vi energi kvar och bestämde oss för att ta fram lövblåsen. Efter att ha kört i typ nästa fem minuter orkade jag inte mer. För tungt. Dessutom fick jag ångest över att det relativt höga ljudet gått in till liten i magen, men försökte trösta mig med att magen åtminstone bör ha fungerat som hörselproppar. Eller? Är enerverande att vara så pass begränsad som man är. Det är värt det tusen gånger om men likväl blir jag frustrerad. Och när man är van att träna och hålla igång så mår man inte bra av att det blir för lugnt. Nåväl, nu har jag gnällt av mig. Efter vårt nederlag där ute har vi gått in och pysslar lite här. TVn på i bakgrunden med Elfsborg- AIK. Nu blir det ett äpple och lite aktivt tittande. Jag hoppas Elfsborg ska hämta upp underläget från första halvlek.

Välklädd på fötterna

Vår lilla baby äger nu förutom de fina Milansockorna ett par röda

röda små små Converse. Det är finaste vännen Erika som varit över i

det stora äpplet och fått med sig de små klenoderna hem. Tack vännen!

Kanske dags att satsa på lite kläder nu också.

Grön matta

I år är det ingen efterlängtad gräspremiär för mig.

Saknar fotbollen grymt mycket. Men i stället för den

gröna mattan så spanar jag på den här.

Med två fotbollstokiga föräldrar borde ju babyn ha den här mattan....

Tre månader

Så nära. Så längt borta. BF 30 juni. Tänk att någon ska flytta in här!

38 och 94

Efter härliga dagar i Bromma är det nu åter vardag. Idag fick jag för mig att räkna lite. 38 arbetsdagar kvar tills jag går hem. Hjälp, har massvis kvar att göra. En del roligt, annat mindre roligt. 94 dagar kvar till BF. Vi längtar.

Favorit i repris har gått förlorad

Idag på makens jobb hade tydligen en incident jag var inblandad i och skrev om på min dåvarande blogg, kommenterats. Tyvärr kan jag inte köra favorit repris då arkivet skadats...

Storyn om hur jag helt berättigat "slogs" med en annan kvinna om tre hyacinter och blev kallad rasist för att jag inte gav dem till henne får jag återberätta en annan dag.

Just nu är det seperationsångest. Ser fram emot kommande dagar i Bromma men att vara ifrån Henrik ser jag inte fram emot, är som att alla hormoner ställt in kroppen på ett enormt behov av att vara nära min man. Det har jag ju alltid, men nu är det extremt.
En dag när han var ute och sprang så bröt jag ihop och när han kom hem bara grät och grät jag...

Babyshower

Denna amerikanska tradition som allt mer kommit till Sverige förstår jag mig

inte riktigt på. Eller jag förstår idéen och konceptet, det jag inte förstår är hur man vågar. Jag förstår verkligen inte hur man vågar. Jag tycker det är "otäckt" nog att redan innan babyn kommit köpa vagn, spjälsäng, lite kläder m.m. Att till och med ha en fest och fira vågar jag absolut inte. Jag sa det till min kompis igår som har BF 16 april att jag gärna ordnat en åt henne men att jag vågar inte. Hon kände likadant och så kom vi in på ett samtal om oron. Den där riktigt stora som lamslår ens hjärta stundtals.

En sådan här tröja hade varit praktiskt

Men framför allt hade jag velat ha en tröja där det på
magen stod "Var god rör ej".
Jag förstår inte hur en del tar sig friheten. En gravid kvinna
är fortfarande en person med en berättigad egenzon/ sfär.
Vi är inga objekt alla kan klämma på.

Det är de här två rummen vi väljer mellan

För det gäller väl att gå all in?

Det enda som betyder något

Jag kontrar inlägget nedan med detta.

Kaninen som vi fick av affären när vi köpte barnvagnen
har numera en blåvitrandig halsduk, istället för den bruna
som kom med. Den blivande mormodern har stickat. Hon
tyckte att kaninen måste matcha vagnen och också gå i våra
fotbollslags färger.

Vi är redan så många som älskar det barn som bor i min mage.
Vilken lycka det är. Och nog borde varenda unge ha det så.
Alla barn ska vara oändligt älskade.

Makens fynd från Milano

En gång förutom i mat- och dryckessammanhang öppnade maken
plånboken när han var i modets huvudstad.
Han lyckades väl med sitt inköp tycker jag.

Första babyinköpet. =)

Livets villervalla

I ett försök att pigga upp mig själv tog jag fram våra konstgjorda men ack så vackra

Mimosakvistar igår. När jag bodde i Rom var det så vackert så jag nästan grät när

den blommade vilt om våren. Tyvärr är den usel som snittblomma så om man vill ha

den inne får det bli i falsk variant. En vår i Rom med blommande Mimosa borde alla få i sitt liv.

Maken landade väl här hemma igår kväll efter ett lyckat Italienäventyr.
Något puss- och kramkalas blev det dock inte med tanke på att jag är som en
stor smittohärd.

Känner mig lite vemodig dessa dagar. Vi var gravida i somras och hade BF 2 mars.

Det gick som ni förstår inte bra den gången. Nu är BF istället 30 juni för en annan

baby. Och bara det går bra denna gången spelar inget någon roll men dessa dagar finner

jag mig tänkande mycket på liv och död, förluster och vinster.

När systerdottern frågar var hon var innan hon föddes brukar vi säga att hon var en stjärna

på himlen. Sen valde vi den stjärnan och hon kom till oss. Jag älskar när hon tryggt säger

"då var jag bara en stjärna på himlen men sen kom jag hit till er". Jag tänker att så är

det och att stjärnor som varit på besök hos oss men inte fått stanna finns där uppe på himlen och lyser för oss, vakar över oss. Vi här nere på jorden är inte ensamma.

Hur som, jag antar att vara jättesjuk inte hjälper mot vemod. Finns mycket tid att tänka när

man ligger nerbäddad för femte dagen i rad...

Spjälsängsfrågan

Efter att ha inhandlat babyns mobila sovplats står nu den fasta på tur.
En vit av något slag kommer det bli. Tycker danska Sebra, ovan, är
vrålfin och den växer dessutom med barnet. Sextusen känns dock som
väldigt mycket för en barnsäng. Tycker Ikea har något alternativ och Brio
har flera fina. En annan dyr spjälsäng som tydligen blivit väldigt poppis är
Leander nedan. Tycker dock den ser lite platstig ut. Men det omdömet grundar
sig enbart utifrån att ha sett den på bilder. Kanske är den en riktig pärla i
verkligheten.

En blå barnvagn och ett ont öra

Det blev två fina långa proemander i helgen.

Men inga vårtecken direkt. Tecken på nytt liv fick vi ändå till oss

i helgen. Barnvagn inhandlades. En klassisk Emmaljunga blev det, svenskt är godast.

Den står nu hemma och väntar precis som vi. Vi valde en underbart klarblå färg, man blir glad av den. Så nu har vi varit ute i väldigt god tid med en av de där sakerna som bör vara på plats.

Är superförkyld med hals- och öronont. Satt på en konferens hela förra tisdagen i 15 graders värme. Tack för den liksom. Hade det inte varit sportlov och nyöppnande för Rådhuset (ungdomshus) som jag ansvarar för så hade jag legat nerbäddad. Nu hankar jag mig fram.

Tar det såklart försiktigt med tanke på tillståndet.

Välsignad varde jag

Efter min långa frånvaro slänger jag in lite glada nyheter här i bloggen.
Det bor en baby i min mage. Vi är överlyckliga. Men också respektfullt oroliga.
Så oavsett om ni tror på Gud eller naturen- be för att den högre makten är med oss.

Halvvägs och lite till är allt jättebra med mig och jag känner rörelse inifrån.
Men första 17 spydde jag dygnet runt.
Ni ska få en del anekdoter från den tiden för det bästa är nog att försöka skratta åt eländet...