En liten pojke

Tårögd mottog jag inne på MQ i dag på lunchen ett mms med en bild på en så väldigt söt liten pojke. Jennies och Krilles son! Den finfina nyheten om hans ankomst hade vi redan fått. Men bilden, åh. Det blir med ens blir det verkligt. Han blev en liten person. Är så glad att allt gått bra och att de nu är en liten familj.

Typiskt nog är det besöksförbud på sjukhuset här i Varberg i och med svinis. Annars hade jag varit oförskämd nog att våldgästa dem i fem minuter eller så. Nåväl, det låter på Jennie som att de ska behålla honom så vi lär få se underverket inom kort trots allt.

Syrran har varit på teater

Märta har gått och blivit teaterdirektör.
Läs här.

Sova på värken

Haft rejäl huvudvärk hela dagen. Druckit värktabletter som hjälpt lite.
Dessutom lätt feber. Mycket sådant här på sistone. Brukar ju dock gå om
efter en stund hemma men så inte idag. Så förutom lite målning har det varit sängen ikväll. Mörkt och tyst omkring hjälpte. Dock lite malande värk kvar så jag går och lägger mig nu. Hoppas vakna som en ny människa. Eller ja, mig själv fast utan huvudvärk då.

Slut som artist

Brukar skratta lite trött när folk använder denna rubrik. Men jag har rätt
till den idag. Tio artister i blåa tröjor gick idag ut och gjorde allt för varandra.
SM-slutspel del 1 och efter en oavgjord och en vinst gick vi vidare. Helt underbart. Och nog var det en hel del spel, vacker som en fin tavla eller en lysande konsert som vi fick faktiskt stod för. På vår nivå dock såklart. Vårt lag är en framgångssaga just nu, inte så mycket för att det gått ruggigt bra i år som för att vi har så väldigt roligt ihop och tycker så mycket om varandra. Runt laget finns dessutom en grupp med fina ledare och så en helt bunt med fans i form av föräldrar, spelarmän, mor- och farföräldrar, syskon och kompisar.

Men efter hård kamp mot Värnamo och Södra Sandby i rejält tuffa 2x20 effektiv tid så är kroppen trött, trött, trött. Men så värt det.

Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen

Trots den vacka vita snön är det onekligen en tid av mörker.
Januari och februari är tuffa här uppe i vår mörka nord.
För egen del får vardagens all fotbollsträning tiden att rulla på.

Sen hjälper det också att tänka på att det idag bara är 27 arbetsdagar kvar tills jag ligger vid en pool någonstans helt mycket varmare.

Dagboken som skrev själv när

Bloggens tids- och dagnoteringar är just nu fel.
Får väl ta tag i det. För nu är det ingen reda. Är som att internet
eller i alla fall blogger lider av samma ej-inne-i-rutinerna-sjuka som jag.

Idag har vi dock fina matlådor med oss båda två.

En halv minut innan första fanet kom

Svärfar kommer.
Maken och han ska börja bygga.
Trettio sekunder går.
Sen kommer första fans-jävla-fan.
Maken har slagit i huvudet.
Det är till och med blodvite.

Lite vid sidan av rutinerna

Helt inne i vardagen är man inte än.
Märks på kroppen och på makens matlådor.
Igår fick han med sig en låda ris med pyttelite Flygande Jakob till. Vi snacker fem bananskivor, en baconbit och en jordnöt. Idag blev det en massa köttfärssås och pyttelite spagetti...

Men, men. Snart är man inne i det igen. Jobb, fotboll och hemmet.

Imorse när jag frös tänkte jag på att det bara är 29 arbetsdagar kvar innan semester i solen. Det gjorde kylan lite mindre kall.

Som igår ungefär

Målgång av Tour-de-Ski på TV, sen blir det en runda för egen del.

Ikväll inneträning med fotbollen.

Som igår ungefär

Målgång av Tour-de-Ski på TV, sen blir det en runda för egen del.

Ikväll inneträning med fotbollen. Var igång tidigt här då svärfar kom

vid åtta för att hjälpa Henrik med att snickra det sista på skjutdörrspartiet

i röda rumemt.

Som igår ungefär

Målgång av Tour-de-Ski på TV, sen blir det en runda för egen del.
Ikväll inneträning med fotbollen. Var igång tidigt här då svärfar kom
vid åtta för att hjälpa Henrik med att snickra det sista på skjutdörrspartiet
i röda rummet.Blir jättefint. Jag har städat min klädkammare och beräknar hinna med kylskåpet idag också.