Livet i lycka

Igår kom vi hem efter fina dagar tillsammans på annan ort. Vi har gjort en del, men framför allt bara njutit av att vara nygifta.
Igår firade vi dessutom 5 år tillsammans. Tänk så mycket historia
och minnen vi hunnit få. Och tänk på allt som komma ska.
Tänk att fredagen den 12 juni 2004 kom jag att möta den finaste människa
jag någonsin mött. Och nu är han min man. Min man. Bara min.

En liten, liten bröllopsresa

Nu åker vi iväg några dagar.
Bloggen tar smekmånad.
Allt gott/ Fru Petterup

Dit du går går också jag

Fru

Från Wikipedia:
Fru är en artighetstitel för en gift kvinna och används även ofta synonymt med hustru.
Under medeltiden var frutiteln en formell titel (latin:domina) reserverad för kvinnor inom kungahuset, riddares hustrur och högreståndskvinnor som gått i kloster. Det användes senare mer allmänt inom adeln, och blev allmänt använt även i andra samhällsklasser under andra hälften av 1800-talet. Sedan sent 1960-tal har bruket av titlar gradvis blivit allt ovanligare i Sverige, bland annat på grund av den så kallade dureformen. Fru används emellertid fortfarande i kombinationen fru talman, vilket är tilltalet till Riksdagens talman när denna är en kvinna.

Så lite respekt om jag får be...

Det finns så många fina bilder

Har fått en dvd med bilder från bröllopet från fotografen.
Över 900 att välja bland. Då hade han skurit ner från typ 4000.
Jag lovar alltjämt att ni ska få se fler bilder och höra lite kring bröllopet.
För egen del är jag så glad över att på alla bilder, även de då man gör en konstig min eller ser lite rund ut eller håret ligger fel så ser vi så lyckliga ut. Både vi och alla gäster. Det var en så fantastisk dag på alla sätt. Vi är så lyckliga som har varandra, våra familjer och våra vänner.

Kom igen Söderling

Första setet är kört Robin.
Skit i det.
Ta resten.
Heja Sverige.

Varats olidliga lätthet

Medan vi sitter tjugofem tjejer i ett rum, liksom miljontals andra svenskar,
och dömer ut Sverige efter förlusten. Säger att Henrik Larsson måste pensioneras nu, att Kim Källström aldrig mer ska få slå en straff och att Mikael Nilsson är dummast på jorden som försöker klacka bort en boll. Ja medan vi alla sitter där och sörjer förlusten och säger arga saker, så har en spelare och hans familj drabbats av en riktig förlust.

Läser om det Henkes förlust idag och mitt hjärta går ut till honom liksom till alla som förlorat någon. Kryper nära intill min nyblivne man. Tänker på familj och vänner. Bara vi har varandra.