Möte och pumpor

Ikväll är det möte med en förening. Blir nog ganska sent.

Sen hem och skära pumpa. Även skära föräldrarnas pumpa. Är tradition att jag gör det estetiska medan pappa avlägsnar det geggiga fröinnehållet.

Halloweenpyntet ska fram idag också. Jag tillhör skaran som gärna hade sett att vi firat ordentligt i Sverige och haft en massa roliga fester. Varför är svenskar så tråkiga?

Självklart ska det firas den 31 oktober och inte inkränka på Alla helgona- helgen. Något negativt folk här hemma gärna säger att det är för mycket monster och skräck, men det är inte sant. Tittar man i USA så klär folk ut sig till allt möjligt: filmstjärnor, poliser, djur, prinsessor,clowner, riddare, häxor, spöken, änglar och så monster.

Nyårsplaner

Vi är lite inne på en resa över nyår. Paris eller London eller New York.
Vad tycker ni?

J´adore Paris..


London calling..


Beautiful Big Apple..

En blogg bortom tanden

Ni frågar, jag svarar.
Ja, den kommer.
Snart blir allt som vanligt.
Och Apotekets fantastiska försäljningssiffror mattas.

Nedsövning -om jag själv får välja

Min kusinfru som själv har opererat bort en visdomstand kommenterar angående mina smärtor att ett alternativ vore det att man blir nedsövd och sen väckt några veckor senare när allt är bra igen.

Tack Karolin, det är ett bra alternativ som jag själv la ut för Henrik i torsdags. Han fnös då åt mig. Men nu vet jag att vi är fler som ser detta som en bra idé.

Saknar fotbollen

På grund av olika omständigheter varav sjukdom den största har jag inte varit på fotbollen sedan sista dagen i september. Det är för illa och jag saknar alla. Ska åka dit idag även om jag inte tror att jag kan träna.


Vi ska planera nästa års träningsläger som ska gå till Italien eller Spanien. Jag röstar på Spanien. Ska bli roligt att åka tillsammans. Det enda tveksamma för min del är att resorna vi tittar på ligger på 6 dagar. Det är ganska svårt att komma ifrån så pass många dagar. Framför allt vill man inte bränna för många semesterdagar redan i mars. Och utan att H är med. Är ju trots allt framför allt honom jag vill vara med när jag är ledig.

I tidningen i lördags

Hallands Nyheter uppmärksammade i lördags att vi har stängt en lokal där det tidigare fanns ungdomsverksamhet. Läs gärna artikeln som var bra skriven och säger det mesta. Elias Björck har tyvärr aldrig hört av sig till oss, men kanske gör han det nu och då kan han eventuellt få hjälp med tillfällig lokal. Hur som, det som var avgörande till att vi stängde lokalen, var säkerhetsfrågan. Vi har möts av en del "men det har gått bra i flera år ju" och " inget har ju hänt hittills" men det räcker inte för oss. Vi fann en lokal som inhysde ungdomsverksamhet undermålig när det gällde säkerhet och då drog vi i nödbromsen direkt. Bågot annat val hade vi inte.

Den som inte förstår det kan ta vilken tidning som helst just nu óch läsa om minnet av branden i Göteborg för tio år sedan.

Bästa trädgårdsmästaren

Och sötaste.

Brommapojkarna klara för kval

Genom egen seger och Assyriskas förlust blev BP kvalklara igår. Som ni vet glädjer detta mig. Om de går upp igen kan jag ta med Märta på allsvensk fotboll i hennes kvarter typ. Hon står själv i kö för Brommapojkarna så det är bara att odla intresset.

Tabletter överallt

I dessa dagar av smärta ser vårt hem ut som om en knarkarkvart. Överallt ligger det tablettkartor av olika slag. Igår när jag vaknade hade jag till och med en karta med Ibumetin i handen. Måste helt enkelt tagit den från nattduksbordet i sömnen.

Strid om allsvensk dröm

Henrik är på jobb i Jönköping, Elmia-mässa. Jag har tagit mig ner till föräldrarna. Parkerat mig framför tv:n för att tillsammans med paranteserna och en vän till familjen se upplösningen av Superettan. Personligen hoppas jag på Brommapojkarna. En klubb som har Europas största ungdomsverksamhet förtjänar att vara med i finrummet.

Just nu är jag "mellan tabletter" vilket innebär en timme av lidande. Natten var dock bra och jag vaknade bara en gång.

Inget morfin

Så har jag anlänt hem efter ännu ett tanläkarbesök i residensstaden. Fick rengjort kring och i operationssåret. Tandläkaren tyckte det såg hyfsat ut. Sen gick vi igenom smärtstillande. Slutade dock inte med morfin vilket jag hoppats på, om än på en nivå där jag var fullt medveten om att det inte skulle bli något.

När jag sen var på Apoteket frågade jag kvinnan där på skämt om hon inte hade några sprutor med morfin. Hon tog det rätt och skrattade. Hon hade själv tagit bort en visdomstand och haft ett helvete.

Nu blir det soppa och sen sängen.

Kräks och mår dåligt

Jag var tydligen inte över bäcken när jag ropade hej och återvände till jobbet. Har djävulskt ont, ont i huvudet och mår illa av det. Så nu efter ett viktigt möte blir det åter hemåt.

Imorgon har jag fått akuttid hos tandläkaren nere i Halmstad som utförde operationen. Känns tryggt.

Varsmak och kalla fötter

Min mun är ett hem för var. Smakar hemskt och jag luktar som en kloak från munnen. Kanon...

Nu har jag kalla fötter för jag har precis varit ute och krattat lite löv. Skönt att få röra på sig igen och fint blev det. Men Converse på fötterna var kanske inte det smartaste.

Sweet sister Johanna

Min söta yngsta stoprasyster har räddat mitt förstånd många gånger. Att jag inte blivit galen där hemma under mina sjukdomsdagar med fruktansvärd käkvärk beror till hög grad på Sex and The City. Och vem är det som köpt mig den klassiska shoe boxen. Jo, älskade Hansing.
Mordkommisionen, en underbar dansk serie, har också hjälpt till. Mor och far har fått låna ut den.

Åter till Johanna så gör min upplevelse med tanden att jag reflekterar lite xtra över hennes problem. Hon har alltså en kronisk nervskada i ena armen, som för att göra en lång historia kort beror på flera dåliga doktorer som diagnostiserat henne fel efter en bruten arm för många år sedan. Således har hon opererats i onödan ett par gånger och sen fått gå med skruvar i armen ett halvår för länge andra gången. När de sedan togs ur var nerven kaputt. Stackars Johanna, under denna tiden har hon haft vansinnigt ont och fått gå på starka tabletter och inte kunnat jobba ordentligt. Är hennes högerarm och ibland, som när man lagar mat ihop och hon rör om i grytan och blir alldeles blek så förstår man hur jobbigt det är för henne, hur ont hon har.
Nu kämpar hon som bara den för att vänja sig av med vissa av sina tabletter. Riktigt starka smärtstillande är nämligen i vägen för en hel del i livet. Åh, jag skulle gärna ha ont en vecka till eller så om det hade hjälpt henne. Min duktiga syster som jag är så stolt över.

Min Johanna och jag.

Vilken lirare