Återse Dogge

Dogge Doggelito ska snart komma till Varberg. Är vi, Kultur- och fritid, som ordnar en kväll för ungdomar. Kanske ska jag gå dit och säga tjena till Dogge. Vi är bundisar. Eller nja, vi träffades på tåget mellan Göteborg- Stockholm och satt i restaurangvagnen och pratade. Det var 2004, tror jag, någon gång i februari-mars.

Först kände jag inte igenom honom, utan en bit in i samtalet när han berättat att han sysslade med musik frågade jag glatt och omtänksamt om han hade några spelningar och någon skiva på gång. Han undrade då om jag hört talas om Latin Kings...

Han var rolig Dogge och berättade bland annat om när han som liten om somrarna varit i Finland (hans mamma var därifrån) och alla kallat honom för Lakritspojken.

Björnar, Kallur och jobbintervjuer

Min chef berättade att björnarna har flyttats till reservat nu, trots massiva protester från stadens invånare. Detta för att turismen kring det blivit för stor och man gör det här av säkerhetsaspekter. Trist. Björnar hör inte hemma i reservat.

Det gör inte vargar heller. I helgen hade HN ett underbart reportage från Skånes Djurpark och varghängnet. Det var Marianne och Håkan som varit nere och bekantat sig med detta mytomspunna djur. Marianne skrev också mycket riktigt om problemet med att hägnet bara är två hektar, i det fria rör sig vargarna över stora områden. Hur som- den fina läsningen och de underbara bilderna hittar ni här.

Mitt bland alla djur måste jag inflika att det var fantastiskt roligt med Susanna Kallurs världsrekord igår. Precis som med Wissman trodde jag aldrig riktigt på Sanna. Vita människor kan inte springa fort liksom... Men jag är så glad att jag hade fel. Jag har träffat systrarna och intervjuat dem vid ett par tillfällen och det är verkligen två glada och trevliga dalkullor.

På jobbintervjun i förra veckan gick det bra. Fick dock en sakfråga som jag var tvungen att besvara med ett "aldrig hört talas om". Det kändes ju mindre bra. Tillbaka här på Varbergs kommun har jag dock frågat alla, liksom jag har frågat Henrik, mor och far, och journalistsyster- ingen har hört talas om det frågan handlade om. Så det gör att det känns bättre igen. I veckan får jag besked om jag får komma på intervju 2, så håll tummarna för mig är ni snälla.

Vecka 8 ska jag sedan på en annan jobbintervju och ni kan väldigt gärna börja hålla tummarna för det jobbet redan nu.

Morgonfika och inbrottstjuvar

Får dricka kaffet lite snabbare idag så jag hinner skriva det här inlägget.

Inte mycket nytt under den gråa himlen. Vi är fortsatt snuviga och hostiga. Henrik hemma idag, då han är riktigt dålig. Igår fick han vansinnigt ont i huvudet och bara låg och jämrade sig.

Jag pep ner till föräldrarna för att låna Alvedon, vi hade bara Ipren hemma och det sägs ju att effekten blir bättre om man blandar.(Läkare sagt detta så förhoppningsvis stämmer det.) Grannarna till mina föräldrar är i Thailand och någon gång i helgen har de haft inbrott. Polisen var där igår kväll. Stackare att få reda på det när man ska ha det skönt på semestern, sen komma hem till ett hus som är genomsökt och plundrat. Nej, usch. Sen är det ju obehagligt för alla oss som bor i området.

Jag är glad vi har larm, med kamera och allt. Känns som man har gjort vad man kan.

Nu ska jag strutta bort till fikan. Chefen som har varit i Rumänien har kommit hem och förhoppningsvis har han historier om björnar. För byn han kommer ifrån ligger precis vid bergen och björnarna kommer ner, vilket lockar turister. Han har berättat mycket spännande om det här. Tyvärr har han varit hemma för det är sjukdom i familjen.

Nyttodag i hostans tid

Här hemma hostar vi båda och helgens planer modell roliga har ställts in. Idag har vi först storstädat och sen haft papperssortering. Känns bra.

Söta Erika kom förbi en sväng och drack honungste med sjuklingarna. Hon har varit nere i helgen för att hjälpa sin pappa lite. Han äger Glommens Fisk som jag tycker Erika ska ta över på sikt tillsammans med sin bror. Dels för jag unnar hennes pappa det, dels för att jag tror att hon skulle tycka det var roligt, dels för då får vi hem henne.

Pratade med Mia som berättade att lille Alex nu nått över 3 kilos strecket. I bakgrunden grät Isac, två och ett halvt år, eftersom han ryckt sin pappa lite väl hårt i örat och fått tillsägning. Att ta någon i örat har Henrik lärt honom...

Dimma och helgplaner

Dimman ligger tät över Varberg. Bara att hoppas att man hittar hem i eftermiddag.

Vernissagen igår var jättetrevlig. Fina tavlor. Framför allt var det en jag gillade. Tror den syns på en mingelbild, bjuder ikväll på sådan i så fall. Hur som så kostade den 38 000 så jag tänker inte ens föreslå saken för Henrik.

Det är inte att jag tycker det är ett orimligt pris för tavlan i sig. Men, ja... ni förstår...

Efteråt gick vi ett gäng och åt på Stadshotellet. Bombarderade de två stackars konstnärerna som var med, med en massa frågor.

Ikväll ska vi jobba i det gamla garaget som alltså ska bli kontor nu när vi tagit bort garageport och byggt vägg. Känns lite som att detta rum är en never ending story, men det beror på att det lågt prioriterat.

Imorgon och på söndag är det tänkt träningsläger med fotbollen. Djup hosta sätter dock stort frågetecken kring min medverkan. Stannar jag hemma blir det golvläggning hos föräldrarna.

Choklad och vernissage

Direkt efter intervjun i Halmstad åker jag till Varberg. Jobbar till sex och sen på vernissage. Malmökonstnären Viktor Kopp ställer ut. Bland alla hans verk finns bland annat stora tavlor av choklad. Ser ut som en närbild av en chokladkaka ovanifrån- Så givietvis bjuder min chef Eva som ansvarar för Konsthallen, på choklad i massor.

Preparing for tomorrow

Imorgon väntar jobbintervju i Halmstad. Härligt. Mitt huvud känns som en snorgröt och inuti halsen har någon gått loss med en rakblad.

När de frågar vad jag heter kommer jag typ få säga pass...

Snälla landslaget kom till Falkenberg

Om landslaget lägger sitt läger inför EM i Falkenberg blir jag glad.
För min syster följer som bekant landslaget å Aftonbladets vägnar.
Så då kommer hon också. Och med henne systerdotter Märta.

Hoppas, hoppas, hoppas.

Stackars mig

Jag är banne mig riktigt, riktigt förkyld igen.

Får skippa träningen ikväll. Nu jobb. Har en rolig grej jag ska skriva, det är kring en festival som Kultur- och Fritid ska ha i sommar.

Ensam hemma

Pustar ut med Journalisten. Fasar över uppgifterna kring Hallands Nyheters framtid. Stampen borde straffas för vad de gör. Strax ska jag byta om och sen med en kopp kaffe i ena handen och en bok i andra njuta av kvällen. Kommer hinna läsa ut Kalla det vad fan du vill. Ruggigt intressant bok. Recenssion kommer.

Ironic...

Idag på träningen säger söta Roy som bor hemma hos sin mor att det är jobbigt med onsdagsträningar för då när man jobbar till fyra så hinner man bara hem och sova en dryg timme när vi tränar klockan sex...

Förra måndagen sa ännu yngre Rim som fortfarande går på gymnasiet att det var jobbigt med sena måndagsträningar. Så tittade hon på mig och sa att det var inte så jobbigt för "de gamla" eftersom vi bara kan åka hem efter träningen och göra ingenting medan de yngre har läxor. Och sen behöver ju inte "ni gamla" sova lika mycket...

Jag bara skrattar.Och sen skrämmer jag dem genom att berätta hur livet ser ut för en gammal kvinna med jobb och hus.

Ett enkelt hej kan vara störst av allt

Har ni sett Friends nya reklam på TV. Med pojken som går hem och stoppar hårda, hemska ord under sängen. Han går med huvudet böjt. Så en dag kommer han hem och sätter sig vid skrivbordet och ställer glatt ett "hej" jämte sig.

Det är en fin och viktig reklam.

Ett enkelt hej kan vara störst av allt

Har ni sett Friends nya reklam på TV. Med pojken som går hem och stoppar hårda, hemska ord under sängen. Han går med huvudet böjt. Så en dag kommer han hem och sätter sig vid skrivbordet och ställer glatt ett "hej" jämte sig.

Det är en fin och viktig reklam. När jag tänker på hur barn mobbar varandra och hur vissa inte har några vänner så gör det ont i mig. Och så alla som har det svårt och hemskt hemma. Hur kan det få vara så?

Alla borde få ha minst en vän. Alla borde snälla mot varandra.Och vi vuxna borde inte lära barnet att mobba,att slå ner på det vi anser inte finns i normen eller som inte är "rätt".

Dagens skratt

För er idag, för mig igår.
Min mor, idrottsläraren, bjuder på denna.

Mamma gick in och var vikarie i en naturtvåa åt sin kollega Benny. Klassen röstade fram vilka bollspel det skulle bli och så delade mamma in lag genom att säga ett-två. Sen när hon kom till planen där de skulle spela fotboll sex stycken tittar hon inte riktigt utan går fram till en kille och håller fram västar.

Killen: Men jag tror inte det behövs.
Mor: Jodå, ta ni västar.
Killen: Men vi ser nu skillnad ändå..
Mor: Nej, men ta västar för säkerhetsskull.
Killen: Det behövs nog verkligen inte...

Då tittar mamma till och ser att förutom killen som är färgad, vilket hon redan sett, så har slumpen gjort att hans båda lagkamrater är det också. Medan det andra laget är blekfisar. Hur som så började alla skratta våldsamt när mamma förstod och det stod klart att västar var ganska så överflödigt.

Jag tycker det är en underbar historia ur en vardag i Sverige 2008. Och så klart, är den ännu roligare att berätta. Men ni får nöja er med skriftlig och föra den vidare muntligt själva.

Vår gäst jagar SM-guld

Det går bra för Uppsalaiterna i SM i badminton och minst ett SM-gudl är i hamn. Det berättade vår gäst när hon kom "hem" till Falkenberg för lunch. Hon ville inte hänga själv i Varberg mellan semifinalerna och finalerna. Pappa bjöd på god korv med majs.

Idag har jag målat klart både tak och väggar där nere. Så nu väntar golvläggning. Hoppas hinna börja i veckan.

Nästa helg är det eventuellt träningsläger.Eller ja, lägret är bokat men med mitt ben så är jag ett frågetecken. Först och främst träning imorgon.