HN-expressen

Det kan ha varit så att fotografen och jag tog fel på kyrka för bröllopet. Att vi plötsligt hade ont om tid istället för gott. Att vi fick köra ganska så väldigt mycket för fort. Det kan ha varit så. Sen kan det ha varit så att vigseln varade i fyrtio minuter och vi i slutändan fick stå i en kvart och frysa fingrar och tår av oss. Det kan ha varit så.

Kulturellt vs. kommersiellt

19.59 tisdag
Jag: Slå om till femman. Ugglyyyy Bettyyyy börjar nu!

Han: Vi ska se del ett av dokumentären om Wallenbergarna.

Jag: (suck och grimas)

Han: Vilket tror du att du som journalist och människa har bäst nytta av...

Jag: Du har bäst nytta av om jag ser på Betty och blir på glatt humör.

Han: (fnyser)

20.00 Wallenberg-dokumentären börjar.

20.03 Jill helt uppslukad

Karraktären är människans öde

Efter sjukdomen har jag bittert blivit påmind om en sak. Kondition är färskvara. Som en skål med grädde som surnar medan man sätter fram den.

Imorgon ska jag satsa allt på ett kort. Eller kanske ska jag säga att jag ska visa ett kort och hoppas det är det som söks. För jag vet ju att det är det. Måste övertyga bara. Framgång är inte en fråga om kunskap utan en fråga om handlande.

Same procedure as every year

Soffan. Kärleken. Resterna av julgodiset. Backhoppning. Ivanhoe. Engelsk fotboll.
God bok. Tomma champagneflaskor. Nyårsmiddag hos föräldrarna.

Imorgon går vi ner i startblocken. 2007. Härligt.

För övrigt så har vi storm här på Västkusten. Gudruns lillasyster, som inte har slutat att växa...

Framtiden har redan börjat

En kär vän bad mig lista fem saker jag hoppas på under 2007. Det räcker med tre.
1. Jag önskar god hälsa för min familj och mina vänner
2. Jag önskar att jag kan träffa min familj och mina vänner mer
3. Jag hoppas på fred på jorden och att alla människor ska ha det bra

Det andra som fast jobb, carport, ny cykel, att det ska gå bra i fotbollen och så vidare det ordnar sig liksom. Det är mer i egna händer. Önskan 2 är också lite i egna händer och jag ska låta H.C. Andersen, en av mina favoriter, guida mig in i det nya året med fina och kloka ord.

"Endast genom handling vinner livet i betydelse"

Sammanfattning 2006 lyder Märta. Det har varit mycket annat bra och fint. Men det är det största. Detta fantastiska lilla liv som ger ytterligare mening till våra liv.

Med några timmar kvar av detta goda år ber jag att få önska er alla gott slut och gott nytt!

System error

I år hade vi minskat på klapparna...


Lilla renen, som mostergudmor tyvärr inte fick pussa på på grund av sjukdom.


Julfin liten tjej


Något är fel. Jag blir inte bra liksom. Ont i leder och huvud. Magknip. Illamående så fort jag äter mer än tre tuggor. Detta suger. Henrik är söt och pysslar om, på minst en meters avstånd och med en diskret hand för sin mun för att inte själv smittas.

Lovar att hitta tillbaka till era bloggar så fort jag mår bättre. Bjuder på lite bilder från julen med familjen W. Gott slut på er alla!



Julmiddag den 22:e hos Henrik och mig. Sen bröt sjukan ut...


Jenna med sitt finaste paket


Min snögubbe för Harrods är nog den enda snögubbe vi får här nere på Västkusten i år...


Syster Johanna och hennes Patrik studerar drycken vi bjöd på...


Fina julstubben jag har fått ärva av Mommo


Nya skor i gåva av Henrik. Ej julklapp utan "krya på dig"-klapp.

Kort resume av julen

Vinterkräk-
femhundraelvagånger
tillsmanärutochin-högfeberontilederna-
jävlasjukan.

Sängliggande kåsör

Ännu inte benen. Bjuder på senaste kåseriet, som var Hallands Nyheters läsare fick läsa igår.

update: Ni får det nedan istället...

Mer plysch åt folket

För mig har det här med myskläder alltid varit något självklart. Men det är ändå först nu som jag tack vare en myskläders-antagonist har kommit att relaxa med stil. Jag har börjat med plysch.
Låt mig ta det från början. Under en intervju, denna höst utförd, med en riktig modeböna frågar jag hur hon går klädd hemma, bakom stängda dörrar, när ingen ser. Hon meddelar att hon är klädd då som till vardags.
"Adidasbyxor skulle jag aldrig ta på mig, det är att svika sin partner. Jag förstår inte att så många tjejer släpper allt när de bor ihop med någon. Det kan inte vara bra för förhållandet." Jag fnyser inom mig just som den manlige fotografen säger "precis" med eftertryck. Jag tittar argt på honom, vi ska ju vara ett team. Så går han över på hennes sida.

Hon erkänner till slut att hon har en myskostym. En "Acne". Det är ett av de där riktigt dyra märkena som kändisarna väljer att slappa i. Ta en tvåa och sen tre nollor så har du en mysoverall av detta märke. "Aldrig" tänker jag.
Tankebanan är ny för mig. Hemma slåss vi om husets enda par Adidasoverallsbyxor efter att jag målat i det andra paret. Vi är precis lika opiffiga båda två, som sig bör.
Två dagar senare kommer det sig dock att jag runt går inne på Kronan. Och där på ett ställ hänger mysoveraller för 200 kronor. "Hmm, plysch. Det är ju för barn. Sjuttiotal. Hmm, mjukt. Testa kan man ju." Tar en mossgrön. När jag provar är det kärlek vid första kroppskontakt. Att den var mjuk utanpå visste jag. Men föga anade jag att insidan känns som en smekning mot kroppen. Den är nästan lika mjuk som min systerdotters 9 månader gamla och oanvända små trampdynor. Efter ett par veckor äger jag nu även ett likadant blått set. Mina föräldrar har syndat sen den stund de slutade att klä mig i plysch och berövade mig vad som borde vara en lagstadgad rättighet.

Jag vet inte om jag hottat upp kvällarna hemma på Tröingeberg. Men mitt slappande liv är skönare än någonson. Sambon verkar också nöjd. Han kallar mig "gurkan" alternativt "blåbäret" beroende på vilket set jag har. När jag vill åka och handla på Coop i mitt lilla set så rynkar han dock på näsan. Han försöker att få mig att förstå att hur skönt det än är så finns det gränser. Men så har han heller inte provat plysch ännu utan envisas med att gå runt i sina gamla Adidas.
Själv funderar jag på att ta ett snack med chefredaktören. Det blåa setet skulle kunna köpas in i mängd och fungera som arbetsoverall för HN-medarbetare. Tänk att slippa välja kläder varje dag, istället bara glida i sin plyschdräkt. Undrar om mina kollegor är på...

Febern kvar

En dag till hemma. Hinner inte. Men måste. Knaprar alvedon och bälgar Coxiliana.

Tillbakablick huset

För ett år sedan var det inte mycket med vårt hus. Vi hade rivit ut allt det gamla och lagt in det golv- GIHA, som ska hålla fukt borta. Sen var det inte mycket mer. Bjuder på lute blandade bilder från renoveringstiden. Syns riktigt hur trötta vi var. Mn favorit är den på Henrik i puffen. Var enda möbeln i huset. Satt tillsammans i den många kvällar och åt hämtmat, innan vi jobbade vidare och vidare.

Min magi

Är en samlare av "snowglobes". Har sedan jag var liten älskat att skaka dem och drömma mig bort. Min skatt är min samling som pryder biblioteket. Är 67 skakisar från när och fjärran. I dag plockade jag fram mina julskakisar. Blir glad av dem och tänker lite mindre på snuvan som fyller mitt huvud.

I backspegeln- andra advent

Lite bilder från när vi firade in andra advent och hade väldigt skoj. Hemma hos Mia och Andy i deras fina hus. Ett år där nu! Med var också Crille och Jenny.

Tomtegubben och snuvan

I väntan på tomten ligger jag nedbäddad med snuva. Egentligen inte tid med detta men vill inte riskera julen. Helgen var givande med pyntande av hemmet ocg huggande av tre granar i svärfars skog. En ute och en inne hos oss, och så en till föräldrahemmet.

resten av veckan blir jobb och så lite kvällsmys. På onsdag kommer äldsta syster med familj. Innebär att tid måste avsättas för att pussa älskad guddotter. På fredag landar sen yngsta storasytern med respektive. Blir huset fullt i jul.

Förklarlig frånvaro

Jag kan blogga men inte lämna kommentarer hos andra. bara så att ni vet varför jag ej syns hos er...
Hur löser jag detta?

Vatten, vatten- bara vanligt vatten

Men det ställer till problem. Stackars alla människor som är drabbade. Då menar jag inte i första hand de som typ får åka buss istället för tåg, blir lite försenade och klagar. Nej, jag tänker på alla med hus och affärer.

I Svenljunga är det kaos just nu. Och blött. Var där i går eftermiddag och sprang runt i regnet. Intervjuade folk på gatan och folk på kontor. Blev blöt och frös. Se bilden...
Dessutom härjar galningar på denna ort. Två våldtäkter och ett våldtäktsförsök sen i slutet av oktober. Äckliga svin.

Ligger upptill en hög sen innan med saker att skriva ut. Så som ni hör finns ingen tid att låta pennan vila...